LBF 3

På samtal om litteratur och förläggeri i Irak i dag. Författarna Duna Ghali och Luay Hamzah, de två till vänster, samtalade med förläggare på tysk-arabaiska Al-Kamel (jo, sant) och ordföranden i förläggareföreningen (motsvarande). Luay längst till vänster beskrev läget:

Det pågår en förstörelse av folket, det mänskliga i Irak. Hur kan man som författare hantera dilemmat, att gestalta en verklighet som är mer "overklig"/fantastisk än vad man som författare kan hitta på. Varje beskrivning av verkligheten blir lindrigare än vad upplevelsen av att vara i Irak är. Ungefär så.

Duna Ghali bor i Danmark och berättade om de olika villkoren som författare. Hon skriver på arabiska och hennes böcker ges ut i Damaskus, men först med ekonomiskt stöd från henne själv. Boken och dess icke-mottagande sker utan hennes närvaro, ibland är böckerna flera månader försenade och kommer till henne i Danmark genom någon person som känner någon på förlaget som lovat att se till att böckerna blir överlämnade.

Sista ordet går till förläggarföreningenmannen, Fadhil Thamir Abdulla: Situationen är bättre idag än under Saddam, men trots att det nu inte existerar censur är författarna ändå påverkade av osynliga begränsingar; de hotas av politiska och religiösa grupper, extremister, som gör att de inte utan vidare kan skriva fritt.