Vass samrecension i lördagens Expressen av Pelle Andersson och Ronnie Sandahls böcker. Aase Berg vid pennan. Läste också hennes text om deckarpsykopaterna som hon skrev för några veckor sedan. Läser texterna i följd på webben och känner mig plötsligt så trött. För det är lite mer än en misstanke att om Sandahl och Andersson är ute cyklar, vilket jag inte betvivlar för en sekund för deras gode man ÄR en chimär, så står jag bredvid dem – på pappas lånade Crescent, vid ett rödljus. Hur mycket jag än försöker inbilla mig själv och någon annan något annat.
Tog en öl med Stephan förra veckan och pratade om bloggandet på den här sidan. Jag sade något i stil med att det inte skulle vara/bli personligt, att jobb var en sak och det privata något annat. I samma sekund orden föll ur min mun slog det mig att detta uppdelande är ett viktigt verktyg för upprätthållande av kontroll och en av de centrala resonemangen i Med uppenbar känsla för stil.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar