Spenderade påskhelgen på landet med att läsa Roberto Bolanos De vilda detektiverna. Lysande, underhållande och inspirerande. När jag inte läste (eller högg ved eller rensade rabatter) hängde jag framför radion och väntade på att P3 skulle spela Maia Hirasawas och Lasse Lindhs nya singlar. När jag kom hem slängde jag mig över Myspace och kunde medan jag lyssnade konstatera att båda ger ut sina skivor på pyttesmå indiebolag. Vilket vid närmare eftertanke gäller nästan all bra svensk pop de senaste åren. Bolag som Srvice, Hybris, Nons, Pluxemburg mfl mfl ligger minst tre steg för de stora.
Fortfarande har denna utveckling inte riktigt nått bokbranschen, på facklitteratursidan är alla intressanta debutanter sedan några år utgivna på mindre förlag, men när det gäller skönlitteratur dominerar fortfarande de stora. Men frågan är hur länge. För det finns verkligen inga - INGA - fördelar för en bra debutant att publicera sig på Bonniers eller Norstedts. För att inte tala om de andra bonnierförlagen eller NoK. Problemet har dock fram till nu varit att det inte finns tillräckligt intressanta indieförlag som satsar på skönlitteratur. Modernista (och i viss mån Ordfront, men de är mer ojämna) är de enda som är konsekventa i sin satsning och att någon debutant skulle välja något av de stora förlagen före Modernista idag har jag svårt att se.
De är rappare, hetare och bättre på PR. Och de säljer böcker. Vad de stora förlagen erbjuder är kötid och en känsla av tillhörighet: Att få ge ut sin bok på samma förlag som en massa döda gubbar man läst om i skolan.
2 kommentarer:
"För det finns verkligen inga - INGA - fördelar för en bra debutant att publicera sig på Bonniers eller Norstedts."
Det gör det ju. T ex att böckerna faktiskt recenseras, och i ett antal tidningar, vilket inte alltid är fallet för debutanter på småförlag. (Recensioner - goda sådana - är avgörande för att få stipendier, och hjälper onekligen till när det gäller att bli inbjuden till bibliotek etc för uppläsningar.) Böckerna når också bokhandeln i större utsträckning.
Och som du nämner i slutet av inlägget: kulturellt kapital.
Ok, jag håller både med och inte. Till att börja med:
en litterär debutant har minst lika stor chans att bli recenserad om boken är utgiven på ett bra mindre förlag, som Modernista (eller Ordfront eller Atlas). Det de stora förlagen kan göra som ett litet inte kan är att lägga pr-pengar på såna som Belinda Olsson och Ronnie Sandahl.
Min jämförelse med musiken tycker jag håller: små förlag/bolag som sätter kvalitet främst, ger ut ett mindre antal titlar och därför uppnår samma genomslag som de stora.
Fortfarande har de stora förlagen ett kulturkapitalvärde, det kan jag erkänna. Att stipendiefonder, augustjuryn mm fortfarande antar att de stora automatiskt betyder kvalitet, medan ett mindre förlag tydligare måste bevisa sig om och om igen. Jag är t ex beredd att ta gift på att Susanne Alakoski aldrig fått augustpriset om boken inte givits ut på Bonniers. Den hade inte ens blivit nominerad om exvis Ordfront gett ut den.
Skicka en kommentar