Linderborg nr ett på SvB:s lista över Sveriges mest sålda fackböcker (den är klassificerad som biografi) för andra månaden i rad. Totalt var Mig äger ingen den 33:e bäst säljande boken i Sverige under juli. Peter Fröbergs Pol Pots leende (som Månpocket gav ut i maj) ligger på 39:e plats och Ett år av magiskt tänkande på 40:e. Listan består förstås huvudsakligen av deckare. En lista baserad på Sydsvenskans uppdelning mellan böcker och litteratur, se nedan, skulle se annorlunda ut.
Jag är lite löjlig, jag vet, men jag tycker att det behövs en separat kvalitetstopplista, för att faktiskt lyfta fram den litteratur som faktiskt säljer, men som dränks i flodvågen av böcker.
Så här ser Litteraturtoppen ut för juli månad 2007:
1. Nu vill jag sjunga dig... – Linda Olsson, Bonnierpocket
2. Svinalängorna – Susanna Alakoski, Bonnierpocket
3. Tillsammans är man... – Gavalda Anna, Bonnierpocket
4. Fågelbovägen 32 – Sara Kadefors, Pocketförlaget
5. Älskad, saknad – Joyce Carol Oates, Bonnierpocket
6. Berlinerpopplarna – Anne B. Ragde, Månpocket
7. Mig äger ingen – Åsa Linderborg, Atlas
8. Resan tillbaka till den vita – Corinne Hofmann, W&W (p)
9. Italienska skor – Henning Mankell, Leopard (p)
10. Mannen som dog som en lax – Mikael Niemi, Månpocket
11. Jag är allt du drömt – Ali Smith, Bonierpocket
12. Montecore – Jonas Hassen Khemiri, Månpocket
13. Vi måste prata om Kevin – Lionel Shriver, Ordfront (p)
14. Vindens skugga – Ruiz Zafón Carlos; Norstedts pocket
15. Pol Pots leende – Peter Fröberg Idling, Månpocket
16. Ett år av magiskt... – Joan Didion, Atlas (p)
17. Skumtimmen – Johan Theorin, W&W
18. Mitt himmelska kramdjur – Katarina Mazetti, Alfabeta
19. Bergsprängardottern som... – Lo Kauppi, Norstedts
Listan är baserad på Svensk bokhandels top 40. Jag har tagit bort deckare, underhållningslitteratur och barn- och ungdomsböcker. Möjligen ska ett par pockettitlar in efter plats 15, eftersom SvB:s pocketlista bara sträcker sig till plats 40.
Listan ser förstås manipulerad ut eftersom tre atlastitlar finns med, men om SvB:s lista är korrekt så ser det faktiskt ut så här! Nästa steg blir att ta fram separata listor för nya böcker och pockettitlar. Det är ju fritt fram att själva räkna ut vilken bok som ligger etta om även pockettitlarna försvinner...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Men är det inte en lista som skulle vara öppen för väldigt mycket godtycke? Var dras gränsen? Hur mycket "litterära ambitioner" måste en bok grundad i en kriminalhistoria ha för att räknas som litteratur? Hur underhållande får litteratur vara innan det "bara" blir en bok...?
Nja. Att sortera bort deckare, barn- o ungdomsböcker är ju inga problem. Inte för att de är dåliga (jag gillade ju Lapidus bok t ex), utan för att de är deckare. De romaner jag räknat som "underhållningsromaner" är Rudberg, Keyes och Roberts. Ett visst mått av godtycke är det förstås, men knappast kontroversiellt. De marknadsförs väl t.o.m av de egna förlagen på det viset. Syftet är ju inte att skapa en sann kvalitetslista och dela upp det bra och dåliga, utan att försöka lyfta fram det bra som dränks bland deckarna på "den andra" listan.
Lyckligtvis behöver inte jag tala om för någon var gränsen går för hur en deckare måste se ut för att räknas som litteratur, men samtidigt känns det viktigt att markera att det inte är ok att låtsas om att Åke Edwardson är en författare av samma kaliber som Peter Fröberg. Eller att Mari Jungstedt och Maja Lundgren är jämförbara. Det pågår en uppluckringen av kvalitetsbegreppet som jag inte tror att någon vinner på.
Egentligen har jag ju inte en avvikande åsikt från dig i den här frågan, jag skulle personligen inte ha något emot att se en liknande lista – bara att se om någon har modet att sticka ut hakan och publicera något dylikt vore ju belöning nog, för jag tror att det på nolltid skulle leda till kvällstidningsrubriker där deckarförfattare eller andra uteslutna författare skulle få rasa över elitismens onda byk. Detta eftersom ALLT i dagens samhälle handlar om vad majoriteten anser, folkets röst råder och håller man inte med så föraktar man vanliga människor. Ett (möjligen banalt) exempel är till exempel att P3:s "Sommartoppen" i år tagit bort sina klassiska mentometrar som publiken på plats fick använda för att enväldigt rösta fram veckans topplista. Nu får alla radiolyssnare vara med och rösta via sms istället. En unik lista förlorar därmed större delen av sin särart, men blir väldigt rättvis och folklig.
Vad jag menar är bara att jag – kanske eftersom jag själv hoppas kunna ligga i ett vackert gränsland mellan "böcker" och "litteratur" i mitt författande – skulle ha väldigt svårt att klassificera vissa böcker. En någorlunda aktuellt exempel är Johan Theorins "Skumtimmen", som jag tyckte hade klara litterära kvaliteter, men som förlaget så klart marknadsför som en deckare, eftersom det troligen ger högre försäljningssiffror. Jag vet inte vart jag skulle placerat den.
Jag kanske ska göra ett pressutskick i så fall... Och du skulle förstås hamna på den här listan! Lustigt med Theorins bok, jag har inte ens fattat att någon dör i den. (Vilket iofs inte är ngn vattentät definition av en deckare.) Nåja, godtyckligheten växer men eftersom jag varken jobbar på SCB eller SvB är ju inte det hela världen...
Shit, jag ser att du gjorde slag i saken och skickade ut ett pressmeddelande! Hoppas någon nappar. Vore härligt att känna att trots att jag för tillfället är tjänstledig så är jag med och skapar nyheter, eller åtminstone triggar till dem.
Vafalls?! Räknas inte barn- och ungdoomslitteratur som litteratur? Du måste ha råkat ut för förfärligt dåliga exempel för att göra denna avgränsning.
Har du läst Maja Hjertzell, Johanna Thydell, Stephenie Meyer, Cornelia Funke eller David Levithan? Eller kanske Maria Gripe, Rose Lagercrantz eller Tove Jansson?
Jo, men barn- och ungdomslitteratur får en egen topplista i min värld eftersom det inte är ngt vi sysslar med.
Aha.
Skicka en kommentar