Årets bästa journalistik om sport

Nu har nomineringstiden gått ut för goda nyheter 2006. Till nästa utgåva har vi gjort om konceptet fullständigt: istället för allmänt god journalistik blir det från och med i år ett tema. Första boken blir om sport. Jag var lite orolig att vi inte skulle lyckas piska upp tävlingsstämningen men efter att ha stått och kopierat artiklar hela kvällen igår kan jag konstatera att det innebär en stor ära att lyckas komma med i boken för alla – och jag menar verkligen alla – redaktioner har nominerat sina vassaste skribenter.

Berglund till tryck

I dag skickade vi Christer Berglunds reportagesamling I dödens väntrum till tryck. Skönt. Tror att omslaget kommer att bli grymt. Mattlaminering med blank partiell UV-lack på titeln och den gula pluppen samt citatet på baksidan. Conny L har gjort ett fint jobb med formgivningen.
Bilden på framsidan användes som illustration när artikeln – med samma rubrik som bokens titel – publicerades i Upp & Ner 1993. Mycket nöjd med den finessen, även om det var Richards idé...
I dödens väntrum släpps i början av februari 2007.

Mer årets bästa

Hyfsad utdelning i DN i början av veckan. I GP var bara Björn Elmbrants bestseller om it-bubblan från 2005, Dansen kring guldkalven, med. Björn – liksom Peter Fröberg Idling – har för övrigt prisats av Svenska Akademien. 50 000 kr och ett brev från Horace. Stort grattis till båda!

Fel

Stötte ihop med Eva Gedin i Gamla stan häromdagen. Tydligen har jag missförsått en massa saker och agenten i USA har fel och svenska förlag gör visst rätt för sig när det gäller royalty för pocketrättigheter osv. Mot betalning (en lunch hoppas jag räcker) lovade Eva att berätta the whole story. Men tills vidare gäller alltså att jag hade fel på nåt sätt. För att begripa detta inlägg bör man läsa den 21 november.

Åretsböckerlistor

Nu listar kritikerna sina favoritböcker under året och vi är förstås spända på vilka de är och om några av våra är med. SvD i helgen. Visste inte ens att de anlitade så många kritiker. Förvånades mest över hur många olika titlar som valts ut. En hyllning till bredden i branschen. Didion med på två listor; Schuelers och von Borns. Bättre utdelning i Sydsvenskan förra veckan då Didion var med på 3-4 ställen och Fröberg Idling på två. I Dalademokraten var Jordahl listad. DN imorgon. Egentligen påverkas väl inte försäljningen så mycket, men det är klart att om en bok förekommer på flera kritikers listor kan det innebära några sålda ex. Mest är det en fjäder i hatten, både för författaren och oss.

Hegelpriset till Sennett

Mejl från Richard Sennetts agent:

I wanted you to know the good news that Richard Sennett has been awarded the 2006 Hegel Prize. According to the London School of Economics website, "The Hegel prize has been awarded to prominent thinkers every three years since 1970. Past winners include Jurgen Habermas and Paul Ricoeur. Professor Sennett... has been chosen as this year's winner for 'a rational analysis of our times'."

Grattis till Mr. Sennett. Hans nya bok släpps på Atlas i mars 2007, Den flexibla individen preliminär titel. Redan nu går det att köpa hans förra bok på svenska, När karaktären krackelerar, till exempel på vår hemsida.

Slut

Ny grym tidning av mina favoriter Devrim och Lawen mfl: Slut. Releasefest igår måndag. Drack ett glas vatten och snackade med en massa trevliga människor. Kämpade mot jetlaggen men gav upp rätt tidigt. Tidskriften är läcker och listan på medverkande imponerande. Återstår att läsa den också. Men lär knappast bli besviken.

TV & August

Såg gårdagens Kulturnyheterna precis. Läskigt med tv, känns som att det kan bli precis hur som helst och man är helt utlämnad till redigerarens goda vilja. Som intervjuad har man ingen aning om dramaturgin och vilken roll man själv besitter. Nu blev det ändå ok, jag framstår som en rätt trevlig typ tror jag, men den konflikt man anar mellan mig och Anna-Greta Leijon (the bad typ) är helt konstruerad. Jag tycker juryn gör ett bra jobb efter de förutsättningar de har. Problemet är förutsättningarna. Augustpriset borde göras om. Bredden på fackboksidan är för stor och resultatet blir att inte en jävel bryr sig (utom de nominerade och deras förlag). Något slags begränsning tror jag krävs. Årets biografi. Årets bildverk. Årets främsta vetenskapliga arbete. Årets sakprosa. För vår del föredrar vi förstås en det senare, men blir det en annan inriktning går det ju alltid att starta ytterligare ett pris.

ps. Jag tippade rätt på Lindqvist i alla fall.

Hemma

Sov en kvart på planet, åkte hem och packade upp och tog en dusch och sedan till jobbet. På vägen ringde Kulturnyheterna och ville intervjua om fackaugustpriset. Blev ok tror jag. Trött nu. Hade en idé om att jag skulle sammanfatta New York. Men nöjer mig med att skriva att jag verkligen bara skrapat  ytan av den amerikanska bokbranschen. Bara i New York finns ett par hundra litterära agenter och det finns tusentals förlag. Jag råkade träffa en handfull typer som fanns i min närhet och som alla sysslar med vad som förefaller vara bra grejer. Men det finns mer att se. Mer att ge. BEA i New York i juni.

Miramax

Sista mötet blev med Kristin på Miramax books. Ägt av samma bolag som äger filmbolaget men inga samarbeten dem emellan. Ger ut en märklig blandning böcker, från barnböcker och rysk sci-fi till chick-lit och historia. Inte ens 20 titlar per år på tio pers. Lite spretigt för min smak, men de hade schyssta kontor i Tribeca. Fick med mig två titlar att överväga: Emergency Sex - tre FN-anställdas rapport inifrån biståndssvängen, och Scavenger's guide to haute cuisine av en snubbe (orkar inte gå o hämta boken i sovrummet) som spenderar ett år med att jaga och döda samtliga djur som ska ingå i en 45 rätters (plockade ur Escoffiers berömda kokbok från 1920) middag han ska bjuda sina vänner på. Började läsa, den är rätt knasig på ett sätt som nästan är roligt. Men inte riktigt tror jag. Och risk att jag hamnar på Djurens rätts dödlista. Så kanske inte.

Essential Didion

Håller på att sy ihop samlingen med Ms. Didions artiklar och essäer. Jan har gjort urval i samråd med mig och nu har även Ms. Didion engagerat sig, har mejlat synpunkter på både urval och upplägg. Vi vill göra en sammanhållen egen samling, snarare än köra White Album och Slouching... i sin helhet. Ms. Didion hade inga problem med det och har föreslagit texter, som vi missat. Bland annat en lång text om dödshjälp i NYRB hon skrev förra våren, bara månader innan Quintana dog. Förhoppningsvis blir det inget krångel med agenten och vi kan få ut boken sen höst 2007 eller våren 2008. Jag lägger ut listan med texter för läsarsynpunkter/tips så snart agenten sagt ok.

New Press igen

New Press har en oerhörd tyngd och ger ut superambitiösa och viktiga 
böcker. En blandning mellan Daidalos och Atlas, kanske. De jobbar väldigt mycket med egna idéer, mer sällan med agenter. Och har alltid flera bokserier på gång, som de får finansierade från foundations  som Ford och Rockefeller.

Sedan tidigare känner jag förläggarna/redaktörerna Sarah och Ellen. Men den person vars böcker ligger närmast våra är Marcs. Han började efter att jag var där och verkar ha tagit över Matts roll, även om han just nu kanske inte hade något som jag direkt gick igång på. Väldigt mycket av utgivningen är alltför inriktad på amerikanska frågor.  Jag berättade bland annat om Dielemans, Lindströms, Mahloujians och Pascalidous böcker (kommande o på väg). Ska sända mer info och hålla löpande kontakt.

De ger ut Sven Lindqvists Terra Nullius 2007.

Farley pt 2

Ny date med agent-Farley. Mycket siffror denna gång. Farley får 7,5% av alla intäkter som hans böcker drar in, förskott, royalty, tutti. Ytterligare 7,5 % går till företaget (dvs hans chef eftersom de bara är två). Resten till författaren. Farleys chef tjänar stora pengar, förra året sålde en av hans titlar 160 000 ex. Med tre dollar per bok att dela på enligt ovanstående siffror (och eftersom Farley inte var inblandad är det 15% till chiefen) blir det en nätt summa. Trots att agenturen är liten och egentligen inte särskilt framgångsrik går det alltså att leva gott. Farley räknar med att tjäna ca $ 75 000 i år ungefär. Jag kan bara gissa vad Didions agent drar in...

Nyfiken på hur dealen ser ut för svenska agenter. Tror att de nog bidragit till att höja förskotten till författarna, men undrar om författarna i det långa loppet egentligen tjänar på att dela inkomsterna med en agent. I USA har ju agenten en viktig roll utöver den ekonomiska, som kontakt mellan författare och förlag. En roll som inte behövs i Sverige. Bonniers och Norstedts lägger ned mycket tid på insända manuskript, vilket de stora förlagen i USA inte gör (se resonemang nedan).

Imorgon till New Press igen. Lite mer snack om innehåll och idéer då hoppas jag.

Richard Nash – Soft skull

Har precis kommit hem igen efter ett bra snack över några öl med Richard Nash, förläggare/ägare av independentförlaget Soft skull press.

De har en rätt ful hemsida men verkar göra bra saker. En blandning av Atlas, Vertigo och Ruin typ. Har enligt Nash en stark position trots sin litenhet. Deras böcker blir recenserade i de stora tidningarna och finns tillgängliga även i Barnes & Nobles lådor.

Soft skull ger ut ett 40-tal titlar per år. De är fyra pers som jobbar på förlaget; Nash förläggare/redaktör/pr, en formgivare, en assistent och en marknadsansvarig. Deras storsäljare är en bok om Bush (knappt 50' ex) som utkom innan han blev president. (Det har gjorts en dokumentär om boken/förlaget och turerna kring utgivningen som jag inte orkar reda ut här, se istället Horns and Halos).

Soft skull anlitar företaget Publishing Group West som sköter både distribution, lagerhållning och försäljning. De stora kedjorna (Barnes and Noble och Border) står för 35% av försäljningen och Amazon 15%, därutöver säljs böckerna via grossister, oberoende lådor, bokklubbar, andra internetsajter mm. PGW har ett trettiotal anställda säljare över hela USA, varav ett dussin i New York. Förhandbeställningar kan variera från 100 ex till 5000 ex. Återförsäljarna har returrätt.

USA tillämpar ett fastprissystem, så priset till slutkund är redan satt (sen förekommer förstås rabatter mm och internetlådorna har ju sina egna priser), och Soft skull lämnar i sin tur rabatt till återförsäljarna på utpriset. Normalt ca 40%. Grossister får ca 50%. Så för en inbunden bok med utpriset $24 får Soft skull alltså $14.40, minus PGW:s arvode osv. Jämfört med Sverige förefaller det bra, bokhandeln (den fysiska) i Sverige står för minst 50% av en boks pris. Vid försäljning via Seelig, Pocketgrossiten mm försvinner ytterligare 15-20%.

Upplagorna är, som redan nämnts, små. Soft skull snittar på 3-5 000 exemplar. Enstaka titlar säljer fler ex, de flesta färre. Ekonomin är tajt men förlaget bär sig, även om Nash nu är redo att sälja förlaget till en större aktör.

En stor del av Nashs arbetstid läggs på PR. Jag känner igen mig. Att producra böcker är förhållandevis enkelt, att få ut dem desto svårare. För Soft skulls del handlar det om att bygga ett nätverk med journalister, bloggare och bokhandlare. Det handlar inte om att sälja in allt till alla, utan om att bygga ett långsiktigt förtroende, så att den dag Nash hör av sig till en person ska denne veta att Nashs ord verkligen är att lita på.

Thanksgiving

Ösregn och kalkonmeny på dinern på Montague och James Bond. Jag som hade hoppats bli hembjuden till någon på en riktig familjethanksgiving, för att fira... ja, vadå? Anders som varit i New York med Caroline (som ska vara med i Elin och Toves bok) i två veckor (och som vi träffade i onsdags kväll, när vi var ute med Davids kompis Anna och Martin, hade frågat någon amerikan vad Thanksgiving egentligen betydde. "Well, you give thanks", hade han svarat. Skördefest skriver Wikipedia. Alla kontor är stängda torsdag-fredag så ytterligare möten får vänta tills nästa vecka. Ev träffar jag Richard Nash, förläggare på Soft skull press, i helgen. Han är bortrest nästa vecka.

Snabba cash

Underbar tisdag i Brooklyn. Strålande sol och klarblå himmel. Men jag låg i lägenheten hela dagen och sträckläste Jens Lapidus Snabba cash. Har ett par kapitel kvar, men den är riktigt kul. Vet inte om jag tycker den är så värst hårdkokt, men spännande inblick och bra tempo.

Var uppe en sväng på New Press idag. Sitter sedan fem-sex år i nya flotta lokaler på Greene Street i SoHo. När jag var internerad satt de på 42:a bakom bussterminalen Port Authority i ett fallfärdigt mögelhus. Träffade deras foreignrightsperson, Jessica, som bara jobbat två år på förlaget så ingen jag träffat tidigare. Hon gick igenom listan och allt såg intressant ut men inte så mycket möjligt att översätta kanske. Ett par grejer ska jag ändå kika närmare på.

Snackade även med Fran, Mark och Sarah. Ska tillbaka nästa onsdag och prata ordentligt. Då är även Ellen och Mary Colman på plats. Det är typ de som är kvar. André pendlar mellan Paris och New York. Och Diane hade jag ingen vidare kontakt med. Totalt är de 25 personer där + 4 interns. Ger ut 60 böcker om året.

Drömmen att hitta något slågs tvåvägssamarbete, så att vi kan få ut några av våra författare här. Mark hade hört talas om Lintons bok (via Matt på Granta), men det har uppenbarligen inte föranlett någon aktivitet.

En intressant grej: New Press är ju Mankells förläggare. Han är deras storsäljare de senaste åren, men upplagorna är återigen förvånansvärt små. Av den senaste inbundna, The man who smiles/Mannen som log, ligger försäljningen på 18 000 ex. En bra siffra förstås, men inte i närheten av vad han säljer i Sverige. Men de stora volymerna för Mankell i USA är i pocket, som Vintage (Random House-imprint) ger ut.

Janklow & Nesbit

Om min kompis Farley representerade the low end av agentcirkusen, så befinner sig Cecile Barendsma på Janklow & Nesbit i the high end. Flotta kontor på Park mellan 56e och 57e gatan och med författare i sitt stall som Tom Wolfe, Barbara Taylor Bradford, Douglas Coupland, Jhumpa Lahiri och Gay Talese, samt våra författare Richard Sennett och Ms. Didion.

Cecile är från Nederländerna och kom till USA 1997, för att plugga förlagskunskap på Radcliffe (som nu flyttat till Columbia). Efter ett par internships fick hon jobb på Janklow & Nesbit där hon nu är en av fyra som hanterar foreign rights. Låter som en rätt vanlig väg (för att få jobb i mediaindustrin krävs att man jobbar minst ett halvår, men ofta ännu längre, gratis innan man kan bli aktuell för anställning) och jag inser under vårt samtal hur otroligt nära det var att jag blev kvar i USA efter mina sex månader på New Press. (No regrets.)

Vi talade en del om Ms. Didion förstås (vi hade glömt den engelska titeln på kolofonen och hon undrade om Lagt kort verkligen kunde betyda samma sak som Play it as it lays) och om hur vi tänkte oss att gå vidare. Jag berättade om våra planer med antologin och att vi även avsåg att fortsätta ge ut Ms. Didions framtida titlar. Och att jag hoppades att hon inte skulle "squeeze us to hard" med förskottet för kommande titlar efter succén med Ett år av magiskt tänkande. Hon lovade att inte göra det.

Hon var också rätt angelägen om att diskutera sekundära rättigheter: dvs försäljning till bokklubbar och pocketförlag. Utan att avslöja för mycket för henne blev det rätt uppenbart för oss båda att amerikanska författare/agenter regelmässigt blir blåsta på pengar av de stora svenska förlagen både på bokklubbs- och pocketpengar.

Till exempel ska agenten/författaren enligt avtal ha 50% av förskott på pocketrättigheter + ca 7% royalty på försålda exemplar. Enligt Cecile verkar de bara få 50% av royaltyn (3,5%). Något som också bekräftades av mötet med Johan Stridh på Månpocket när vi diskuterade en eventuell Månpocket av Didion.

(Om någon från Bonniers eller Norstedts läser detta går ni gärna kommentera ovanstående. Kanske har jag fått något om bakfoten.)

Allt som allt ett mycket trevligt möte. Hon tipsade om ett par titlar och jag hade med mig förfrågan om ytterligare ett par, som jag nosat reda på via Publisher's marketplace. Kan nog bli fler samarbeten oss emellan.

Skvaller från Stockholm

Martin Kaunitz, fackboksförläggare på Norstedts, har enligt rykten sagt upp sig. Norstedts ska skära ner på utgivningen av sakprosa, vars ställning tydligen har försvagats sedan Svante slutade. Istället verkar Martin hamna på Bonniers, som ska göra en satsning på sakprosa. Kanske en ny imprint? Eller en nysatsning på anonyma Fahrenheit?

Hemma hos Ms. Didion

Jag var nervös och det blev väl kanske inget möte Ms Didion kommer att vårda i minnet. Jag anlände med Aktuellt i släptåg (Lisa Carlsson). Teknik riggades och artigheter utbyttes. Ms Didion var precis så liten och skör som på bilderna. Och lika rapp i tanken och närvarande som i sina texter.

När Aktuellt lämnat oss satte vi oss i den stora soffan i vardagsrummet med varsin vattenflaska och förde ett samtal som av en utomstående antagligen inte skulle beskrivas som spirituellt. Följande avhandlades:

– Brooklyn (där jag o Maria bor) är fint. Men långt borta.
– Ms. Didion ska till Mexiko på måndag med sin bror, men är inte särskilt sugen på att resa och kände att hon kanske hade en förkylning på gång. Problemet var bara att om den inte bröt ut ikväll (läs lördag) skulle hon inte hinna få tag på brodern och kunna avboka resan. Sannolikt skulle hon alltså behöva resa.
– Agenten Cecile är kavat och trevlig.
– Atlas vill göra en egen samling med artiklar, essäer och reportage. Jag sänder en lista med vilka texter vi (Gradvall gör urval i samråd m mig) vill ha med. Ms. Didion ser över.
– Jeanette Bonnier är en god vän (och granne när hon befinner sig i New York) till Ms. Didion.
– Ms. Didion skulle gärna komma till Sverige. Tidplan avhandlades ej.
– Ms. Didion har inte påbörjat skrivandet av nästa bok. Har ett par idéer som just nu jäser.
– Ett år av magiskt tänkande har bara nått topplistan i fyra länder: USA, Brasilien, Italien och Sverige. Svårt att dra några slutsatser av den mixen.
– Den 22 mars 2007 är det premiär för pjäsen baserad på Ett år av magiskt tänkande på Booth theatre. Ms. Didion har ägnat detta år åt adaptation. Föreställningen blir en monolog med Vanessa Redgrave i rollen som Ms. Didion. (Krister Henriksson har antytt intresse att ta den till Sverige.)

Jag kände mig en smula forcerad, men det var en trevlig stund och fint att träffa henne. Och kanske, men inte helt säkert, the beginning of a beautiful friendship.

Farley agent

Träffade Farley som jag känner från New Press-tiden. Han har lämnat förlagssidan och jobbar sedan fyra år som agent, nu på Waxman agency. En liten agentur med tre anställda som förvaltar ett par hundra författarskap. Farley har ca 50 i sitt stall, varav ett 30-tal numera har förlag.

Ambitionen för Farley är att få något av förlagen i någon av de stora förlagsgrupperna att nappa.Fem konglomerat styr branschen: HarperCollins (Rupert Murdoch), Simon & Schuster (ägt av CBS), Random House (ägt av tyska Bertelsmann), Disney (med bland annat Hyperion) och Hachette (den franska mediejätten som bland annat driver magasinen Elle och Café i Sverige).

Till den titel som han jagade förlag till just idag hade han en lista på 20 redaktörer som han inväntade svar från. Utöver ovanstående förlagsgrupper fanns ytterligare två förlag representerade, båda i Perseusgruppen.

Trots 300 miljoner invånare och hur många förlag som helst är det bara en handfull som har såna pengar att det är värt att jaga dem. Man kan tycka att allt borde vara lättare i USA. Men frågan är om det inte snarare är tvärtom om. Topplistehysterin är värre och konkurrensen stenhård.

Farley nämnde som exempel att av de fem titlar som nominerades till National Book Award (som Didion vann i fackboksklassen förra året) hade en sålt i 14 000 exemplar före nomineringen, resten bara strax över 2000 exemplar. Två tusen exemplar!

Den långa svansen

Nedan debattartikeln som ska vara med i dagens nummer av SvB:


… Som ett led i en omstyrning av vår sortimentsstrategi har vi beslutat att säga upp vårt nyhetsabonnemang hos er. Genom att säga upp abonnemangen hoppas vi få större möjlighet att exponera våra böcker. Vi tror att även era titlar kommer sälja bättre om vi tar hem dem som får uppmärksamhet och visar upp dem ordentligt, snarare än att ha alla med ryggen utåt bredvid varandra i en hemlig hylla som ingen tittar i ... (Mejl från Bokiabutik)

Bokias VD Martin Barden säger i en intervju i DN (061107) att man ska satsa mer på bredd och kvalitet. Därför bör bokhandeln omedelbart utveckla – inte avveckla – abonnemangen. Abonnemangen på nischade små- och mellanstora förlags titlar kan komma att avgöra bokhandelns framtid.

I en ny bok, ”The long tail”, förklarar Wiredredaktören Chris Anderson Amazons framgångar. Jan Gradvall sammanfattar Andersons resonemang så här i en artikel i Sydsvenskan (061022):

"[O]m man gör en lista med de 100 000 mest sålda titlarna på Amazon får man en kurva med en närmast oändligt lång svans. Det är i den svansen som de stora pengarna finns …en tredjedel av Amazons försäljning kommer från titlar som ligger utanför de 130 000 mest sålda titlarna."

Svansen kan aldrig vara lika lång i den fysiska bokhandeln förstås, men själva principen gäller lika fullt: Förtjänsten finns i svansen. Samtidigt förefaller bokhandeln låst i ”rabatt–retur–rea”-systemet och saknar öppenhet för tanken att bokstaplar kanske inte är framtiden. Att bohandelns lager kanske bör ha en annan struktur än idag.

Jag jobbade på Göthes bokhandel (Bokia) i fem år. Det var när datoriseringen slog igenom och vi spenderade hälften av vår arbetstid med att prata med norska datatekniker. Jag insåg då hur stor del av en dags försäljning som bestod av ettor. En ny Mankell sålde vi kanske 400 ex av på ett år, men bara enstaka dagar var försäljning per dag mer än 4-5 exemplar.

Förbättrad logistik och kunskap om ”svansen” borde påverka bokhandelns inköp. Men procenthysterin innebär att staplarna tvärtom växer och bredden minskar. Fokus ligger på rabattvillkor och returer, när det borde vara på logistik. Att en bokhandel 2006 inte kan räkna med att ha sina beställningar inom 24 timmar är obegripligt. I åtminstone Stockholm borde leveranser samma dag vara en självklarhet.

Bokhandeln står inför en omvandling. Det är inte strömlinjeformning och prispress som är vägen till framgång, utan kvalitet, bredd och rörlighet. Och där tror jag att abonnemangen är en nyckel. Abonnemangen gör det möjligt även för relativt små boklådor att till en låg kostnad hålla bredd. Omställningen går snabbt och striden om var nischkunderna – som läser mycket, är välutbildade och köpstarka – kommer att köpa sina böcker i framtiden är ännu inte avgjord. Om ett par år kommer de inte att sakna bokhandeln.

(Richard)

Hedengrens lunchställe

Både Fredrik och Nicklas käkar lunch på ett riktigt hak som heter K15
på Kungsgatan. Fredrik brukar ju annars mest ses på det lilla
italienska på Linnégatan, men de renoverar tydligen nu. Jag och Fredrik utbytte skvaller. Tyvärr håller han hårt på sin integritet, så jag lovade att inte nämna vad som sades, men det handlade om så spännande saker som  Pocketklubben/Pocketförlaget, Modernista och det nya deckarförlaget som Sanji Tandan startat (som verkar sådär. Men läs mer i artikel av Gradvall). Dagens skräll var att Vertigo toppar skönlitterära listan den här veckan med 16 sålda exemplar av De elvatusen spöna. Eller om det var topp tio i alla fall?

Var på release igår för ny tidning: Made in Russia. Sanna Svanberg som tidigare jobbade på Lava har letat fram spännande unga grejer från Ryssland som presenteras i bok och på cd. Var där med Peter och hans kumpaner Daniel och Gunnar (den augustnominerade). Träffade även SvB-Nils och Elin (hon med boken som är så eftertraktad av alla förlag och blev grillad om Atlas och PR och vad och varför osv.)

New York

På torsdag åker jag till New York. Maria har fått stipendium och jag passar på att följa med. Har bokat in möten med ett par agenter, ska träffa mina vänner på New Press och har även bokat in en tête-à-tête med Ms. Didion. Hade en förhoppning om att få spela tennis med Mr. Talese också, men det verkar inte lösa sig. Från torsdag blir det dagliga rapporter från USA.

Övrigt från dagen: Mr. Elmbrant har precis varit här och hämtat böcker. Mr. Mendel-Enk och jag har diskuterat manus. Kommer att bli lysande, men har bestämt oss för att skynda långsamt. Innebär att Jerusalem Slim når diskarna tidigast nästa höst. Känns bra. Får så om Mr. Zeitlos håller med. (Richard)

Nytt rum med Ulla

Har flyttat till ett nytt rum på kontoret. Från att ha suttit med både Ann-Louise och Richard delar jag numera rum med Ulla. Både skönt (större plats) och ledsamt (träffar A och R mindre).

Berglund fastnar på film

I dag fotade vi Christer Berglund för omslaget till hans reportagesamling "I dödens väntrum" som kommer ut i början av 2007. Jag var med fotografen Helén Pe och hennes assistent Daniela. Som vanligt gjorde jag mer skada än nytta, men det var kul att vara med. CB poserade till det fantastiska soundtracket till Wong Kar Wais In the mood for love. Bilderna blev lika bra som filmen. (stefan)

Karolina 30 år

Svårt att skriva om någon som fyllt år utan att använda floskler. I vilket fall: Karolina Ramqvist har fyllt 30. För det fick hon en filt. När man är gammal kan man behöva värma sig. Vi sjöng också, utan att någon satte i gång den förbjudna versen (och när hon har levat...). På det champagne och salta pinnar. Av en slump kom Peter Fröberg Idling förbi. Jag, Peter och Karolina pratade om bloggar, och vilka vi läste. Inte så många visade det sig. Peter följde Samuel Pepys dagbok, en engelsman som skev om sitt liv på 1600-talet och som nu läggs ut på nätet. En blogg, fast med drygt 340 års förskjutning... Nåväl, grattis Karolina. Det blev väl nästan floskelfritt? (stefan)

Månpocket

Allt klart med Peter och Månpocket. Pol Pots leende utkommer i maj. Kul! Ska bli skoj att se hur många de kan sälja. Fick också nöjet att meddela Pernilla Ahlsén att även hennes bok ges ut av Månpocket fakta. Hennes förlag har tydligen missat att berätta det. Ibland kan jag få för mig att vi är ett litet amatörförlag som gör allting ad hoc. Skönt att inse att vi inte är ensamma.

Pamuksälj

Ställde ju frågan om försäljningen av Pamuks första böcker på svenska i inlägett "ÖC". Hittade svaret på SvB, i en intervju med förläggaren Hans-Erik Arleskär som introducerade Pamuk på Tidens förlag 1992:

"Jag tror vi tryckte Den vita borgen i 1 700 exemplar. Den gick nästan spårlöst förbi i Sverige. Sedan kom Den svarta boken 1995 som vi tryckte i 4 000 exemplar. Jag tror också att Månpocket tryckte upp den i 8 000–10 000 ex. Men sedan fick vi backa på de nästkommande böckerna. Då tror jag vi tryckte 2 000-3 000 exemplar av varje titel."

"Spårlöst" betyder på förlagssvenska att de kanske sålde 500 exemplar till fullt pris. (Richard)

Möt

Busy dag med möten igår. Från fika med Ida om kul musikboksidé till Pocket Shop i Götgatan för att kolla format och vidare till Söderbokhandeln och deras ombyggnation (och diskutera konkurrensen från kommande megaakademibokhandeln i skatteskrapan). Sen vidare till ÖC och det där mötet som jag redan skrivit om och sen till sälj-Torbjörn med material till Bokia och JB. Avslutades med ett glas på Nada vid sex med Elin och Tove om en bok de vill göra som verkar kunna bli grym. Flera förlag intresserade så vi får se hur det går med det.

Idag har jag skrivit en debattartikel på SvB:s uppdrag om bokhandelsabonnemang, baserat på blogg nedan. Både Alo och Steffo jobbar hemifrån. Jan kommer förbi om en timme för urvalssnack till nästa års didionantologi. I eftermiddag är det Per som har personalfika, småkakor utlovade. (Richard)

ps ÖC

ps. Viktigt konstaterande från ÖC: förlagen och även tidiningsredaktionerna förefaller att behärska färre språk än tidigare. Det är inte självklart att någon läser spanska, portugisiska eller ens tyska och franska. Atlas utgör inget undantag. Bara engelska hos oss. Jag talar hjälplig tyska, men skulle aldrig kunna läsa mer avancerad litteratur än barnböcker riktade till barn mellan 3-5 år med mycket bilder. (Richard)

ÖC

Var på översättarcentrum och svarade på frågor om översättning av skönlitteratur från små språkområden som Afrika, Asien och Latinamerika... Varför översätts nästan bara anglo-saxisk litteratur och hur kan ÖC bidra till en ökad bredd? De ska skriva ett PM och anordna tre seminarier på Södra teatern under våren. Ser ut att bli under rubrikerna Språk, Litteratur och Marknad.

Mina funderingar går i följande riktning:
1) det ges inte ut färre titlar från "mindre" språk än på säg 70-talet. Den stora skillnaden är att det ges ut så mkt mer anglo-litt (främst på bekostnad av svensk litteratur)
2) Fokus på "god" litteratur, vilket gör att de breda läsargrupperna inte hittar böckerna. Undantag: Coelho.
3) Böckerna säljer inte sämre än annan skönlitteratur för att vara debuter på svenska. Men tålamodet är obefintligt.

Det sista är kanske det centrala och det som hela tiden återkommer (jmf abonnemangsinlägget nedan): tålamodet med böcker som inte säljer förefaller bli allt mindre. Både på förlagen och hos återförsäljarna. Samtidigt som "svansen" är det som hela branschen lever av. Det är den enorma bredden som gör branschen så intressant – och stor.

Hur många ex sålde Pamuks första böcker på svenska? (Richard)

Guldkantad release

Nu är Azar Mahloujians nya bok, Vi lyser som guld, släppt. Det firades med ett välbesökt mingel här på förlaget. Ovanligt trevligt om du frågar mig, inte minst på grund av besökarnas genuina intresse för boken och författaren. Intressanta diskussioner, glada människor och många sålda och signerade böcker. Vackert så. (Stefan)

Nedrustningen fortsätter

Mejl idag från en Bokiabutik som får vara anonym:

>>>
Hej!

Som ett led i en omstyrning av vår sortimentsstrategi har vi beslutat att säga upp vårt nyhetsabonnemang hos er.

Genom att säga upp abonnemangen hoppas vi få större möjlighet att exponera våra böcker. Vi tror att även era titlar kommer sälja bättre om vi tar hem dem som får uppmärksamhet och visar upp dem ordentligt, snarare än att ha alla med ryggen utåt bredvid varandra i en hemlig hylla som ingen tittar i ... osv
>>>

För ett abonnemang på våra böcker betalar man halva f-priset. Det räcker alltså att bokhandeln säljer ett exemplar av hälften av våra titlar för att inte förlora pengar. I mina ögon är det en liten investering nästan helt utan risk, för att kunna erbjuda ens kunder ett brett sortiment. Genom att säga upp abonnemang från förlag som oss, SNS, Pocky, Opal och Kabusa gör man framförallt två företag i bokbranschen en stor tjänst: Adlibris och Bokus.

För vi säljer våra böcker. Vi har aldrig sålt så många böcker. Det är bara det att försäljningen till bokhandeln minskar raskt. Joan Didion ligger två på bestsellerlistan i Sverige som jag tidigare skrivit om. Make no mistake: hade det inte varit för internetlådorna hade vi inte varit med där. Adlibris och Bokus säljer idag lika mycket som samtliga Akademibokhandelns, Bokias och JB-gruppens 250 butiker.

Exakt vad det innebär för lådorna att inte erbjuda ett brett sortiment är inte svårt att fatta. De läsare som är intresserade av våra böcker räknar inte ens med att böckerna finns i deras lokala bokhandel. Jag tror att de som köper våra böcker läser fler böcker än genomsnittet och köper fler böcker än genomsnittet. Bokhandelns stora misstag under det senaste decenniet är att man gett upp kampen om de som läser för sin egen skull.

Så länge bokbranschen växt har det inte varit något problem, bokhandeln har kunnat hålla siffrorna uppe. Men när försäljningen stagnerar kommer vi se resultatet. Tyvärr tror jag det redan är försent för många boklådor och bokhandelsdöden kommer att vara brutal. (Richard)

Snorigt

Hemma för tredje dagen nu. Sa lite kaxigt förra veckan att jag skulle klara mig - alla har varit sjuka, allra mesta A-lo och Per som i det närmaste hostat blod - men nu ligger jag här, hostar inte blod men väl m huvudvärk och igentäppta bihålor och kollar på amerikanska storfilmer (Gladiator och Aviator och Moulin Rouge) och tänker att jag borde läsa. Larsson och Hirdman ligger överst i högen. (Richard)

I topp

Lasse Winkler från SvB ringde: Ett år av magiskt tänkande är sveriges näst mest sålda bok under oktober! Tvåa på topplistan. Jag är helt mållös av lycka. Och gud vad kul för topplistan att en så bra bok finns med i topp. (Richard)

Foto

Fick Azar Mahloujians nya bok från tryck i går, Vi lyser som guld. Omslaget blev läckert (Andreas Gedin) med guldfolie och vackert foto av indiska (parsiska) fotografen Sooni Taraporevala. Fototema på Kobra i går och jag blev helt tagen av fransmannen Felice Varinis optiska illusioner. Även snack med svenska Lovisa Ringborg, vars photoshoppade grejer var läckra och så Sally Mann som verkar vara en oerhört cool typ. Good shit. (Richard)

Ågust

Efter förra årets överraskande nominering för Linton hade vi visst hopp i år. Vi vågade hoppas att priset äntligen skulle kunna få lite status. Att vi 2006 inte får någon nominering för egen del kan jag leva med, men när listan ser ut som den gör blir jag väldigt sugen att starta eget pris. Tror jag kan få med mig ytterligare en handfull förlag. Ingen skugga ska falla över juryn, deras arbetsbeskrivning är löjlig. Romannomineringarna ser väl ok ut. Mitt tips om Stridsberg och Lindqvist lever och i barnboksklassen håller jag på Peter Fröbergs polare Gunnar A.

Duck City och vickningschips

Läste ut Lena Anderssons Duck City i går. Riktigt bra, efter det att jag valt att acceptera de ganska fåniga Kalla Anka-referenserna. Och en väldigt snygg bok. Däremot var vickningschips ett ovanligt dåligt val av boksnacks just i detta fall.

Jag vet att borde läsa mer svenskt, men jag skyller på yrket: efter åtta timmar manus är man mer sugen på Weeds, Sopranos eller Seinfeld. På sin höjd pk-stämplad crime på engelska: Lehane, Pelecanos, Hiaasen, Leonard (den sistnämnde beskrivs av Jeff Daniels bluffprofessor i The squid and the whale som "the filet of the crime genre"...). Förlåt. (stefan)

Soaré

Så här ser programmet i morgon ut. Gilda och Jenny har jobbat bra, blir nog lyckat.

>>>
Ett år av magiskt tänkande

En soaré på Debaser, Karl Johans torg, som för kvällen har genomgått en förvandling från stökig rockklubb till litterär salong. I centrum står Joan Didions bok Ett år av magiskt tänkande tänkande, en fantastisk och intim redogörelse av hur författarinnan handskades med sorgen efter sin makes plötsliga bortgång.

På scen står Anita Björk, som framför valda stycken ur boken och journalisten Marie Peterson reflekterar över Didions författarskap. Cellisten Daniel Blendulf spelar Bach och Maria Andersson från Sahara Hotnights tolkar Lloyd Cole, en musiker som har hämtat inspiration från Didions författarskap.

När: torsdag 19 oktober kl. 19.00. Insläpp kl. 18.30
Var: Debaser, Karl Johans torg 1
Biljetter: 100 kr
Medverkande: Anita Björk Marie Peterson Daniel Blendulf Maria Andersson

Webtv dn

Kom på att jag lovade länka till Åsa Beckmans dnwebtvgrej om Didion. (Richard)

Mer Augustspek

Jag och Karin tippade augustvinnare: jag tror på Sara Stridsberg och Cecilia Lindqvist (som jag glömde i gårdagens uppräkning), Karin tippar Liffner och Gedin. (Richard)

Finlunch m Böckernas klubb

Lunch på Strix med Karin Movin på Böckernas klubb. Nästa vecka kommer siffrorna och den första prognosen. Känns som att det vore fint för vårt framtida samarbete om det inte blev en total setback. Men tajmingen var ju perfekt: Samma dag som katalogen nådde medlemmarna var det rec i SVT, DN, AB och Expr. Som sedan följdes av en massa press och allmän hype. Ändå vet man ju aldrig... Vi pratade också om torsdagkvälls gemensamma evenemang på Debaser (Joan Didion-soirée!). Bonniers bokklubb åt för övrigt också lunch på Strix idag. Men det gör de kanske alltid? (Richard)

August

Blir vi utan nominering i år? Hade hoppats på Jordahl och Fröberg Idling, men just nu känns det som att vi blir utan. Är inte helt förtvivlad, har varit en bra fackhöst med många tunga böcker. Hagerman och Liedman svåra att komma runt. Brukar alltid vara något konstigt (fjärilar), återstår tre... Gedin? Zaremba (men det är ju samlade texter så kanske inte), Yvonne Svanström outsider (prostitutionshistoria på Ordfront), Staffan Thorsells bok om Sverige och hitlertyskland. Kanske Pernilla Ahlsén? Peter Englund?

I väntan på Horace

Om en och en halv timme presenteras årets Nobelpristagare i litteratur. Kultursverige sitter, som vanligt, på nålar (nåja). En ickevetenskaplig sammanfattning av kultursideenkäterna visar att Joyce Carol Oates kommer att vinna. Ladbrokes och Gert Fylking hoppas på Adonis. Bara vi tycks tro på Joan Didion. (Stefan)

Bokia

Bokias mycket läsvärda tidning "läsvärld" landade i brevlådan idag. Kirchsteiger på omslaget, Gert Fylking, aktuell med boken "Gerts fredagsfräckisar", är gästkrönikör och en bok om Elvis utan författare är månadens stora händelse tydligen. Summa 100 titlar, inklusive resor och barnböcker, lyfts fram. Bokia finns i drygt 80 städer runtom i Sverige. Från Alingsås till Örnsköldsvik. Hur många ute i bokiabutikerna är uppriktigt glada och stolta över att kunna presentera "läsvärld" för sina kunder? Är en helt utslätad, minsta-gemensamma-nämnare-hurt-no-one-katalog verkligen bästa sättet att hejda flykten till internet? Jag tror förstås inte det. Jag älskar bokhandeln och har jobbat i en bokiabutik i fem år, men tror att bokhandeln håller på att långsamt begå självmord. Just nu ser Bokia ut att ta kål på sig först. (Richard)

SvB

Misstänker för övrigt att den här bloggen kommer handla en del om branschens egna lilla blad...

Musikböcker

SvB har en stort uppslagen artikel om musikböcker i nya numret. Lyckades att inte nämna Atlas. Mejlade Nils som skrivit artikeln och frågade hur det blivit så. Att inte nämna Mikrofonkåt i en text om musikbokens utveckling i Sverige borde vara omöjligt. Nils kröp till korset: han hade tänkt på den men alla pratade bara om Dylan och Strauss (Neil alltså). Men Strage har betytt mer än någon annan för denna genre i Sverige och borde fått cred. Att Atlas därtill är det svenska förlag som satsat hårdast på svenska musikböcker kunde ju oxå ha nämnts kan jag tycka: Proggen, Svensk punk, Kawaii och nu senast Josefin Ekmans Rockabilly. (Richard)

Lördagsjobb

Vi jobbar inte lördagar. Men Alo har gnällt på att min sida av rummet är rörigt. Så nu är jag här. Det är lördag och jag plockar med papper. Avslutade gårdagens långa arbetsdag med en tur förbi Skanstull för att lämna av Didionböcker hos Åsa Beckman på DN. Hon skulle göra dnwebtv och behövde läsa i helgen. Böckerna slut på kontoret så jag fick gå förbi pocketshop och låna ett ex åt henne. Vad gör man inte för lite pr... Måste komma ihåg att länka till programmet när det är klart. (Richard)

Joan Didion

Första riktiga inlägget på den här bloggen måste vara Joan Didions. Joan Didion vars Ett år av magiskt tänkande hade första recdag igår. Grymma recensioner och i topp på både Adlibris och Bokus. Jag får fortfarande, efter att ha läst boken typ tio gånger vid det här laget, rysningar i kroppen när jag läser recensenternas citat ur boken. Galet. Expressen/GT/Kvällspostens rec var fin (av Isobel Hadley-Kamptz). (Richard)