New Press har en oerhörd tyngd och ger ut superambitiösa och viktiga
böcker. En blandning mellan Daidalos och Atlas, kanske. De jobbar väldigt mycket med egna idéer, mer sällan med agenter. Och har alltid flera bokserier på gång, som de får finansierade från foundations som Ford och Rockefeller.
Sedan tidigare känner jag förläggarna/redaktörerna Sarah och Ellen. Men den person vars böcker ligger närmast våra är Marcs. Han började efter att jag var där och verkar ha tagit över Matts roll, även om han just nu kanske inte hade något som jag direkt gick igång på. Väldigt mycket av utgivningen är alltför inriktad på amerikanska frågor. Jag berättade bland annat om Dielemans, Lindströms, Mahloujians och Pascalidous böcker (kommande o på väg). Ska sända mer info och hålla löpande kontakt.
De ger ut Sven Lindqvists Terra Nullius 2007.
torsdag, november 30, 2006
Farley pt 2
Ny date med agent-Farley. Mycket siffror denna gång. Farley får 7,5% av alla intäkter som hans böcker drar in, förskott, royalty, tutti. Ytterligare 7,5 % går till företaget (dvs hans chef eftersom de bara är två). Resten till författaren. Farleys chef tjänar stora pengar, förra året sålde en av hans titlar 160 000 ex. Med tre dollar per bok att dela på enligt ovanstående siffror (och eftersom Farley inte var inblandad är det 15% till chiefen) blir det en nätt summa. Trots att agenturen är liten och egentligen inte särskilt framgångsrik går det alltså att leva gott. Farley räknar med att tjäna ca $ 75 000 i år ungefär. Jag kan bara gissa vad Didions agent drar in...
Nyfiken på hur dealen ser ut för svenska agenter. Tror att de nog bidragit till att höja förskotten till författarna, men undrar om författarna i det långa loppet egentligen tjänar på att dela inkomsterna med en agent. I USA har ju agenten en viktig roll utöver den ekonomiska, som kontakt mellan författare och förlag. En roll som inte behövs i Sverige. Bonniers och Norstedts lägger ned mycket tid på insända manuskript, vilket de stora förlagen i USA inte gör (se resonemang nedan).
Imorgon till New Press igen. Lite mer snack om innehåll och idéer då hoppas jag.
Nyfiken på hur dealen ser ut för svenska agenter. Tror att de nog bidragit till att höja förskotten till författarna, men undrar om författarna i det långa loppet egentligen tjänar på att dela inkomsterna med en agent. I USA har ju agenten en viktig roll utöver den ekonomiska, som kontakt mellan författare och förlag. En roll som inte behövs i Sverige. Bonniers och Norstedts lägger ned mycket tid på insända manuskript, vilket de stora förlagen i USA inte gör (se resonemang nedan).
Imorgon till New Press igen. Lite mer snack om innehåll och idéer då hoppas jag.
måndag, november 27, 2006
Richard Nash – Soft skull
Har precis kommit hem igen efter ett bra snack över några öl med Richard Nash, förläggare/ägare av independentförlaget Soft skull press.
De har en rätt ful hemsida men verkar göra bra saker. En blandning av Atlas, Vertigo och Ruin typ. Har enligt Nash en stark position trots sin litenhet. Deras böcker blir recenserade i de stora tidningarna och finns tillgängliga även i Barnes & Nobles lådor.
Soft skull ger ut ett 40-tal titlar per år. De är fyra pers som jobbar på förlaget; Nash förläggare/redaktör/pr, en formgivare, en assistent och en marknadsansvarig. Deras storsäljare är en bok om Bush (knappt 50' ex) som utkom innan han blev president. (Det har gjorts en dokumentär om boken/förlaget och turerna kring utgivningen som jag inte orkar reda ut här, se istället Horns and Halos).
Soft skull anlitar företaget Publishing Group West som sköter både distribution, lagerhållning och försäljning. De stora kedjorna (Barnes and Noble och Border) står för 35% av försäljningen och Amazon 15%, därutöver säljs böckerna via grossister, oberoende lådor, bokklubbar, andra internetsajter mm. PGW har ett trettiotal anställda säljare över hela USA, varav ett dussin i New York. Förhandbeställningar kan variera från 100 ex till 5000 ex. Återförsäljarna har returrätt.
USA tillämpar ett fastprissystem, så priset till slutkund är redan satt (sen förekommer förstås rabatter mm och internetlådorna har ju sina egna priser), och Soft skull lämnar i sin tur rabatt till återförsäljarna på utpriset. Normalt ca 40%. Grossister får ca 50%. Så för en inbunden bok med utpriset $24 får Soft skull alltså $14.40, minus PGW:s arvode osv. Jämfört med Sverige förefaller det bra, bokhandeln (den fysiska) i Sverige står för minst 50% av en boks pris. Vid försäljning via Seelig, Pocketgrossiten mm försvinner ytterligare 15-20%.
Upplagorna är, som redan nämnts, små. Soft skull snittar på 3-5 000 exemplar. Enstaka titlar säljer fler ex, de flesta färre. Ekonomin är tajt men förlaget bär sig, även om Nash nu är redo att sälja förlaget till en större aktör.
En stor del av Nashs arbetstid läggs på PR. Jag känner igen mig. Att producra böcker är förhållandevis enkelt, att få ut dem desto svårare. För Soft skulls del handlar det om att bygga ett nätverk med journalister, bloggare och bokhandlare. Det handlar inte om att sälja in allt till alla, utan om att bygga ett långsiktigt förtroende, så att den dag Nash hör av sig till en person ska denne veta att Nashs ord verkligen är att lita på.
fredag, november 24, 2006
Thanksgiving
Ösregn och kalkonmeny på dinern på Montague och James Bond. Jag som hade hoppats bli hembjuden till någon på en riktig familjethanksgiving, för att fira... ja, vadå? Anders som varit i New York med Caroline (som ska vara med i Elin och Toves bok) i två veckor (och som vi träffade i onsdags kväll, när vi var ute med Davids kompis Anna och Martin, hade frågat någon amerikan vad Thanksgiving egentligen betydde. "Well, you give thanks", hade han svarat. Skördefest skriver Wikipedia. Alla kontor är stängda torsdag-fredag så ytterligare möten får vänta tills nästa vecka. Ev träffar jag Richard Nash, förläggare på Soft skull press, i helgen. Han är bortrest nästa vecka.
onsdag, november 22, 2006
Snabba cash
Underbar tisdag i Brooklyn. Strålande sol och klarblå himmel. Men jag låg i lägenheten hela dagen och sträckläste Jens Lapidus Snabba cash. Har ett par kapitel kvar, men den är riktigt kul. Vet inte om jag tycker den är så värst hårdkokt, men spännande inblick och bra tempo.
Var uppe en sväng på New Press idag. Sitter sedan fem-sex år i nya flotta lokaler på Greene Street i SoHo. När jag var internerad satt de på 42:a bakom bussterminalen Port Authority i ett fallfärdigt mögelhus. Träffade deras foreignrightsperson, Jessica, som bara jobbat två år på förlaget så ingen jag träffat tidigare. Hon gick igenom listan och allt såg intressant ut men inte så mycket möjligt att översätta kanske. Ett par grejer ska jag ändå kika närmare på.
Snackade även med Fran, Mark och Sarah. Ska tillbaka nästa onsdag och prata ordentligt. Då är även Ellen och Mary Colman på plats. Det är typ de som är kvar. André pendlar mellan Paris och New York. Och Diane hade jag ingen vidare kontakt med. Totalt är de 25 personer där + 4 interns. Ger ut 60 böcker om året.
Drömmen att hitta något slågs tvåvägssamarbete, så att vi kan få ut några av våra författare här. Mark hade hört talas om Lintons bok (via Matt på Granta), men det har uppenbarligen inte föranlett någon aktivitet.
En intressant grej: New Press är ju Mankells förläggare. Han är deras storsäljare de senaste åren, men upplagorna är återigen förvånansvärt små. Av den senaste inbundna, The man who smiles/Mannen som log, ligger försäljningen på 18 000 ex. En bra siffra förstås, men inte i närheten av vad han säljer i Sverige. Men de stora volymerna för Mankell i USA är i pocket, som Vintage (Random House-imprint) ger ut.
Var uppe en sväng på New Press idag. Sitter sedan fem-sex år i nya flotta lokaler på Greene Street i SoHo. När jag var internerad satt de på 42:a bakom bussterminalen Port Authority i ett fallfärdigt mögelhus. Träffade deras foreignrightsperson, Jessica, som bara jobbat två år på förlaget så ingen jag träffat tidigare. Hon gick igenom listan och allt såg intressant ut men inte så mycket möjligt att översätta kanske. Ett par grejer ska jag ändå kika närmare på.
Snackade även med Fran, Mark och Sarah. Ska tillbaka nästa onsdag och prata ordentligt. Då är även Ellen och Mary Colman på plats. Det är typ de som är kvar. André pendlar mellan Paris och New York. Och Diane hade jag ingen vidare kontakt med. Totalt är de 25 personer där + 4 interns. Ger ut 60 böcker om året.
Drömmen att hitta något slågs tvåvägssamarbete, så att vi kan få ut några av våra författare här. Mark hade hört talas om Lintons bok (via Matt på Granta), men det har uppenbarligen inte föranlett någon aktivitet.
En intressant grej: New Press är ju Mankells förläggare. Han är deras storsäljare de senaste åren, men upplagorna är återigen förvånansvärt små. Av den senaste inbundna, The man who smiles/Mannen som log, ligger försäljningen på 18 000 ex. En bra siffra förstås, men inte i närheten av vad han säljer i Sverige. Men de stora volymerna för Mankell i USA är i pocket, som Vintage (Random House-imprint) ger ut.
tisdag, november 21, 2006
Janklow & Nesbit
Om min kompis Farley representerade the low end av agentcirkusen, så befinner sig Cecile Barendsma på Janklow & Nesbit i the high end. Flotta kontor på Park mellan 56e och 57e gatan och med författare i sitt stall som Tom Wolfe, Barbara Taylor Bradford, Douglas Coupland, Jhumpa Lahiri och Gay Talese, samt våra författare Richard Sennett och Ms. Didion.
Cecile är från Nederländerna och kom till USA 1997, för att plugga förlagskunskap på Radcliffe (som nu flyttat till Columbia). Efter ett par internships fick hon jobb på Janklow & Nesbit där hon nu är en av fyra som hanterar foreign rights. Låter som en rätt vanlig väg (för att få jobb i mediaindustrin krävs att man jobbar minst ett halvår, men ofta ännu längre, gratis innan man kan bli aktuell för anställning) och jag inser under vårt samtal hur otroligt nära det var att jag blev kvar i USA efter mina sex månader på New Press. (No regrets.)
Vi talade en del om Ms. Didion förstås (vi hade glömt den engelska titeln på kolofonen och hon undrade om Lagt kort verkligen kunde betyda samma sak som Play it as it lays) och om hur vi tänkte oss att gå vidare. Jag berättade om våra planer med antologin och att vi även avsåg att fortsätta ge ut Ms. Didions framtida titlar. Och att jag hoppades att hon inte skulle "squeeze us to hard" med förskottet för kommande titlar efter succén med Ett år av magiskt tänkande. Hon lovade att inte göra det.
Hon var också rätt angelägen om att diskutera sekundära rättigheter: dvs försäljning till bokklubbar och pocketförlag. Utan att avslöja för mycket för henne blev det rätt uppenbart för oss båda att amerikanska författare/agenter regelmässigt blir blåsta på pengar av de stora svenska förlagen både på bokklubbs- och pocketpengar.
Till exempel ska agenten/författaren enligt avtal ha 50% av förskott på pocketrättigheter + ca 7% royalty på försålda exemplar. Enligt Cecile verkar de bara få 50% av royaltyn (3,5%). Något som också bekräftades av mötet med Johan Stridh på Månpocket när vi diskuterade en eventuell Månpocket av Didion.
(Om någon från Bonniers eller Norstedts läser detta går ni gärna kommentera ovanstående. Kanske har jag fått något om bakfoten.)
Allt som allt ett mycket trevligt möte. Hon tipsade om ett par titlar och jag hade med mig förfrågan om ytterligare ett par, som jag nosat reda på via Publisher's marketplace. Kan nog bli fler samarbeten oss emellan.
Cecile är från Nederländerna och kom till USA 1997, för att plugga förlagskunskap på Radcliffe (som nu flyttat till Columbia). Efter ett par internships fick hon jobb på Janklow & Nesbit där hon nu är en av fyra som hanterar foreign rights. Låter som en rätt vanlig väg (för att få jobb i mediaindustrin krävs att man jobbar minst ett halvår, men ofta ännu längre, gratis innan man kan bli aktuell för anställning) och jag inser under vårt samtal hur otroligt nära det var att jag blev kvar i USA efter mina sex månader på New Press. (No regrets.)
Vi talade en del om Ms. Didion förstås (vi hade glömt den engelska titeln på kolofonen och hon undrade om Lagt kort verkligen kunde betyda samma sak som Play it as it lays) och om hur vi tänkte oss att gå vidare. Jag berättade om våra planer med antologin och att vi även avsåg att fortsätta ge ut Ms. Didions framtida titlar. Och att jag hoppades att hon inte skulle "squeeze us to hard" med förskottet för kommande titlar efter succén med Ett år av magiskt tänkande. Hon lovade att inte göra det.
Hon var också rätt angelägen om att diskutera sekundära rättigheter: dvs försäljning till bokklubbar och pocketförlag. Utan att avslöja för mycket för henne blev det rätt uppenbart för oss båda att amerikanska författare/agenter regelmässigt blir blåsta på pengar av de stora svenska förlagen både på bokklubbs- och pocketpengar.
Till exempel ska agenten/författaren enligt avtal ha 50% av förskott på pocketrättigheter + ca 7% royalty på försålda exemplar. Enligt Cecile verkar de bara få 50% av royaltyn (3,5%). Något som också bekräftades av mötet med Johan Stridh på Månpocket när vi diskuterade en eventuell Månpocket av Didion.
(Om någon från Bonniers eller Norstedts läser detta går ni gärna kommentera ovanstående. Kanske har jag fått något om bakfoten.)
Allt som allt ett mycket trevligt möte. Hon tipsade om ett par titlar och jag hade med mig förfrågan om ytterligare ett par, som jag nosat reda på via Publisher's marketplace. Kan nog bli fler samarbeten oss emellan.
måndag, november 20, 2006
Skvaller från Stockholm
Martin Kaunitz, fackboksförläggare på Norstedts, har enligt rykten sagt upp sig. Norstedts ska skära ner på utgivningen av sakprosa, vars ställning tydligen har försvagats sedan Svante slutade. Istället verkar Martin hamna på Bonniers, som ska göra en satsning på sakprosa. Kanske en ny imprint? Eller en nysatsning på anonyma Fahrenheit?
Hemma hos Ms. Didion
Jag var nervös och det blev väl kanske inget möte Ms Didion kommer att vårda i minnet. Jag anlände med Aktuellt i släptåg (Lisa Carlsson). Teknik riggades och artigheter utbyttes. Ms Didion var precis så liten och skör som på bilderna. Och lika rapp i tanken och närvarande som i sina texter.
När Aktuellt lämnat oss satte vi oss i den stora soffan i vardagsrummet med varsin vattenflaska och förde ett samtal som av en utomstående antagligen inte skulle beskrivas som spirituellt. Följande avhandlades:
– Brooklyn (där jag o Maria bor) är fint. Men långt borta.
– Ms. Didion ska till Mexiko på måndag med sin bror, men är inte särskilt sugen på att resa och kände att hon kanske hade en förkylning på gång. Problemet var bara att om den inte bröt ut ikväll (läs lördag) skulle hon inte hinna få tag på brodern och kunna avboka resan. Sannolikt skulle hon alltså behöva resa.
– Agenten Cecile är kavat och trevlig.
– Atlas vill göra en egen samling med artiklar, essäer och reportage. Jag sänder en lista med vilka texter vi (Gradvall gör urval i samråd m mig) vill ha med. Ms. Didion ser över.
– Jeanette Bonnier är en god vän (och granne när hon befinner sig i New York) till Ms. Didion.
– Ms. Didion skulle gärna komma till Sverige. Tidplan avhandlades ej.
– Ms. Didion har inte påbörjat skrivandet av nästa bok. Har ett par idéer som just nu jäser.
– Ett år av magiskt tänkande har bara nått topplistan i fyra länder: USA, Brasilien, Italien och Sverige. Svårt att dra några slutsatser av den mixen.
– Den 22 mars 2007 är det premiär för pjäsen baserad på Ett år av magiskt tänkande på Booth theatre. Ms. Didion har ägnat detta år åt adaptation. Föreställningen blir en monolog med Vanessa Redgrave i rollen som Ms. Didion. (Krister Henriksson har antytt intresse att ta den till Sverige.)
Jag kände mig en smula forcerad, men det var en trevlig stund och fint att träffa henne. Och kanske, men inte helt säkert, the beginning of a beautiful friendship.
fredag, november 17, 2006
Farley agent
Träffade Farley som jag känner från New Press-tiden. Han har lämnat förlagssidan och jobbar sedan fyra år som agent, nu på Waxman agency. En liten agentur med tre anställda som förvaltar ett par hundra författarskap. Farley har ca 50 i sitt stall, varav ett 30-tal numera har förlag.
Ambitionen för Farley är att få något av förlagen i någon av de stora förlagsgrupperna att nappa.Fem konglomerat styr branschen: HarperCollins (Rupert Murdoch), Simon & Schuster (ägt av CBS), Random House (ägt av tyska Bertelsmann), Disney (med bland annat Hyperion) och Hachette (den franska mediejätten som bland annat driver magasinen Elle och Café i Sverige).
Till den titel som han jagade förlag till just idag hade han en lista på 20 redaktörer som han inväntade svar från. Utöver ovanstående förlagsgrupper fanns ytterligare två förlag representerade, båda i Perseusgruppen.
Trots 300 miljoner invånare och hur många förlag som helst är det bara en handfull som har såna pengar att det är värt att jaga dem. Man kan tycka att allt borde vara lättare i USA. Men frågan är om det inte snarare är tvärtom om. Topplistehysterin är värre och konkurrensen stenhård.
Farley nämnde som exempel att av de fem titlar som nominerades till National Book Award (som Didion vann i fackboksklassen förra året) hade en sålt i 14 000 exemplar före nomineringen, resten bara strax över 2000 exemplar. Två tusen exemplar!
Ambitionen för Farley är att få något av förlagen i någon av de stora förlagsgrupperna att nappa.Fem konglomerat styr branschen: HarperCollins (Rupert Murdoch), Simon & Schuster (ägt av CBS), Random House (ägt av tyska Bertelsmann), Disney (med bland annat Hyperion) och Hachette (den franska mediejätten som bland annat driver magasinen Elle och Café i Sverige).
Till den titel som han jagade förlag till just idag hade han en lista på 20 redaktörer som han inväntade svar från. Utöver ovanstående förlagsgrupper fanns ytterligare två förlag representerade, båda i Perseusgruppen.
Trots 300 miljoner invånare och hur många förlag som helst är det bara en handfull som har såna pengar att det är värt att jaga dem. Man kan tycka att allt borde vara lättare i USA. Men frågan är om det inte snarare är tvärtom om. Topplistehysterin är värre och konkurrensen stenhård.
Farley nämnde som exempel att av de fem titlar som nominerades till National Book Award (som Didion vann i fackboksklassen förra året) hade en sålt i 14 000 exemplar före nomineringen, resten bara strax över 2000 exemplar. Två tusen exemplar!
Den långa svansen
Nedan debattartikeln som ska vara med i dagens nummer av SvB:
… Som ett led i en omstyrning av vår sortimentsstrategi har vi beslutat att säga upp vårt nyhetsabonnemang hos er. Genom att säga upp abonnemangen hoppas vi få större möjlighet att exponera våra böcker. Vi tror att även era titlar kommer sälja bättre om vi tar hem dem som får uppmärksamhet och visar upp dem ordentligt, snarare än att ha alla med ryggen utåt bredvid varandra i en hemlig hylla som ingen tittar i ... (Mejl från Bokiabutik)
Bokias VD Martin Barden säger i en intervju i DN (061107) att man ska satsa mer på bredd och kvalitet. Därför bör bokhandeln omedelbart utveckla – inte avveckla – abonnemangen. Abonnemangen på nischade små- och mellanstora förlags titlar kan komma att avgöra bokhandelns framtid.
I en ny bok, ”The long tail”, förklarar Wiredredaktören Chris Anderson Amazons framgångar. Jan Gradvall sammanfattar Andersons resonemang så här i en artikel i Sydsvenskan (061022):
"[O]m man gör en lista med de 100 000 mest sålda titlarna på Amazon får man en kurva med en närmast oändligt lång svans. Det är i den svansen som de stora pengarna finns …en tredjedel av Amazons försäljning kommer från titlar som ligger utanför de 130 000 mest sålda titlarna."
Svansen kan aldrig vara lika lång i den fysiska bokhandeln förstås, men själva principen gäller lika fullt: Förtjänsten finns i svansen. Samtidigt förefaller bokhandeln låst i ”rabatt–retur–rea”-systemet och saknar öppenhet för tanken att bokstaplar kanske inte är framtiden. Att bohandelns lager kanske bör ha en annan struktur än idag.
Jag jobbade på Göthes bokhandel (Bokia) i fem år. Det var när datoriseringen slog igenom och vi spenderade hälften av vår arbetstid med att prata med norska datatekniker. Jag insåg då hur stor del av en dags försäljning som bestod av ettor. En ny Mankell sålde vi kanske 400 ex av på ett år, men bara enstaka dagar var försäljning per dag mer än 4-5 exemplar.
Förbättrad logistik och kunskap om ”svansen” borde påverka bokhandelns inköp. Men procenthysterin innebär att staplarna tvärtom växer och bredden minskar. Fokus ligger på rabattvillkor och returer, när det borde vara på logistik. Att en bokhandel 2006 inte kan räkna med att ha sina beställningar inom 24 timmar är obegripligt. I åtminstone Stockholm borde leveranser samma dag vara en självklarhet.
Bokhandeln står inför en omvandling. Det är inte strömlinjeformning och prispress som är vägen till framgång, utan kvalitet, bredd och rörlighet. Och där tror jag att abonnemangen är en nyckel. Abonnemangen gör det möjligt även för relativt små boklådor att till en låg kostnad hålla bredd. Omställningen går snabbt och striden om var nischkunderna – som läser mycket, är välutbildade och köpstarka – kommer att köpa sina böcker i framtiden är ännu inte avgjord. Om ett par år kommer de inte att sakna bokhandeln.
(Richard)
… Som ett led i en omstyrning av vår sortimentsstrategi har vi beslutat att säga upp vårt nyhetsabonnemang hos er. Genom att säga upp abonnemangen hoppas vi få större möjlighet att exponera våra böcker. Vi tror att även era titlar kommer sälja bättre om vi tar hem dem som får uppmärksamhet och visar upp dem ordentligt, snarare än att ha alla med ryggen utåt bredvid varandra i en hemlig hylla som ingen tittar i ... (Mejl från Bokiabutik)
Bokias VD Martin Barden säger i en intervju i DN (061107) att man ska satsa mer på bredd och kvalitet. Därför bör bokhandeln omedelbart utveckla – inte avveckla – abonnemangen. Abonnemangen på nischade små- och mellanstora förlags titlar kan komma att avgöra bokhandelns framtid.
I en ny bok, ”The long tail”, förklarar Wiredredaktören Chris Anderson Amazons framgångar. Jan Gradvall sammanfattar Andersons resonemang så här i en artikel i Sydsvenskan (061022):
"[O]m man gör en lista med de 100 000 mest sålda titlarna på Amazon får man en kurva med en närmast oändligt lång svans. Det är i den svansen som de stora pengarna finns …en tredjedel av Amazons försäljning kommer från titlar som ligger utanför de 130 000 mest sålda titlarna."
Svansen kan aldrig vara lika lång i den fysiska bokhandeln förstås, men själva principen gäller lika fullt: Förtjänsten finns i svansen. Samtidigt förefaller bokhandeln låst i ”rabatt–retur–rea”-systemet och saknar öppenhet för tanken att bokstaplar kanske inte är framtiden. Att bohandelns lager kanske bör ha en annan struktur än idag.
Jag jobbade på Göthes bokhandel (Bokia) i fem år. Det var när datoriseringen slog igenom och vi spenderade hälften av vår arbetstid med att prata med norska datatekniker. Jag insåg då hur stor del av en dags försäljning som bestod av ettor. En ny Mankell sålde vi kanske 400 ex av på ett år, men bara enstaka dagar var försäljning per dag mer än 4-5 exemplar.
Förbättrad logistik och kunskap om ”svansen” borde påverka bokhandelns inköp. Men procenthysterin innebär att staplarna tvärtom växer och bredden minskar. Fokus ligger på rabattvillkor och returer, när det borde vara på logistik. Att en bokhandel 2006 inte kan räkna med att ha sina beställningar inom 24 timmar är obegripligt. I åtminstone Stockholm borde leveranser samma dag vara en självklarhet.
Bokhandeln står inför en omvandling. Det är inte strömlinjeformning och prispress som är vägen till framgång, utan kvalitet, bredd och rörlighet. Och där tror jag att abonnemangen är en nyckel. Abonnemangen gör det möjligt även för relativt små boklådor att till en låg kostnad hålla bredd. Omställningen går snabbt och striden om var nischkunderna – som läser mycket, är välutbildade och köpstarka – kommer att köpa sina böcker i framtiden är ännu inte avgjord. Om ett par år kommer de inte att sakna bokhandeln.
(Richard)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)