Topplistan December

Nu har SvB samlat ihop topplistorna för december månad och Åsa har klättrat. Etta på fackbokslistan och sjua på den samlade listan med samtliga böcker.

Topp 10

1 Harry Potter och Dödsrelikerna - J. K. Rowling, Tiden
2 Flyga drake - Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand (p)
3 Nu vill jag sjunga dig milda sånger - Linda Olsson, Bonnier Pocket (p)
4 Män som hatar kvinnor - Larsson Stieg, Månpocket (p)
5 Luftslottet som sprängdes - Stieg Larsson, Norstedts
6 Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson, Månpocket (p)
7 Mig äger ingen - Åsa Linderborg, Atlas
8 Faller fritt som i en dröm - Leif GW Persson, Albert Bonniers
9 Snabba cash: hatet, drivet, jakten - Jens Lapidus, Månpocket (p)
10 Biblioteksmysteriet - Martin Widmark (text)/Helena Willis (ill), Bonnier Carlsen

En topplista för vuxenlitteratur utan pocket och underhållningslitteratur ser ut så här för december:

1 Mig äger ingen - Åsa Linderborg, Atlas
1 Tusen strålande solar - Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand
3 Norrlands Akvavit - Torgny Lindgren, Norstedts
4 Svensk maffia: en kartläggning av de kriminella gängen - Matti Larsson/Lasse Wierup, Norstedts
5 Den femte sanningen - Doris Lessing, Forum
6 Min väg, mina val - Göran Persson, Albert Bonniers
7 Kicki & Lasse - Peter Kihlgård, Albert Bonniers
8 Den hemlige kocken - Mats-Eric Nilsson, Ordfront

Arlanda/taxiremoten

Alexandra och jag står på nåt som kallas remoten på Arlanda där taxichaufförerna hänger innan det blir en körning. Kösystemet är avancerat o stället liknar mest en ungdomsgård. Mycket snack, lite mindre sälj.

Samtal

I morgon tisdag samtalar Linda Leopold (Faghag) och Tove Leffler (Könskrig) på Söderbokhandeln (Götgatan 37) i Stockholm. Gå och se och köp julklappar som du slipper ha sådär jättemycket ångest för. 19.00 börjar det.

På onsdag pratar Linda Leopold igen. Då på Hallongrottan (Bergsundsgatan 25). Också i Stockholm men med journalisten Roger Wilson (som också medverkat i boken Bögjävlar samt skriver på bloggen med samma namn). Kl 19 gäller även här.

Nominera till QX

Nu går det att nominera till QX:s gaygala 2008. Johan Hilton vann härom året, i år blir det kanske Bögjävlarna eller Linda Leopold. Gå in och rösta.

Tusental

Borde väl egentligen sluta snacka om alla migägeringenböcker vi säljer men det går inte. Den ligger i toppen av både Bokus och Adlibris listor (före Stieg Larsson, före Leif GW Persson osv) och de senaste dagarna har vi skeppat iväg en hygglig normalupplaga nästan varje dag. De sjuttiotvå tusen böcker vi har tryckt kommer inte att räcka. Tio tusen till är på väg och det ser ut som att vi kan komma att behöva ytterligare lika många. Jag hoppas att jag har fel, men jag har en stark känsla att jag aldrig kommer att uppleva detta igen. En av Atlas böcker är Årets bokklapp. Augustjuryn är (nästan) förlåten.

Bara för att tydliggöra hur absurt detta är listar jag här upplagorna på våra fem bestsellers i år, pocket ej inräknade:

1. 72 000 (3000)
2. 6 000 (5000)
3. 4 000 (4000)
4. 3 000 (5000)
5. 3 000 (3000)

Det ser ut som att vi helt floppat med övriga titlar, men så här ser det ut på alla förlag. Inte bara på Atlas. En titel av tio (om ens det) rusar i väg. en av fem säljer fem, sex tusen ex och för övriga titlar är det en stor framgång att nå upp till två, tre tusen ex. Det extrema i år för Atlas del är att den titel som rusat iväg inte sålt som vanligt sex, sju tusen, eller tjugo som Didion förra året.

Undrar ni över siffrorna inom parentes: det är förstupplagorna. Det går att tolka dem på två sätt: det är svårt att förutsäga en boks försäljningspotential. Alternativt: vi är puckon som inte fattade att boken skulle sälja. Det ena utesluter iofs inte det andra.

Nostalgi

Har fått inkassokrav från nåt jävla bredbandsbolag och jagade uppsägningsmejl i min gamla dator och hittade i mappen PRIVAT brevet och en massa bilder från 2005. Den första är från Augustgalan (eller rättare sagt restaurang East efteråt) när Magnus Linton var nominerad. Elina var förstås med och jag bodde i Berlin och försökte se ut som om jag bodde där. De följande fyra från bokmässan (vi ser så unga ut!). På den sista signerar Björn Elmbrant sin succébok Dansen kring guldkalven (som kommer i nyutgåva våren/sommaren 2008 när börsen kraschar och bostadsbubblan spricker på riktigt.)

Svensk kulturdebatt: nu billigare än någonsin

Något av det sorgligaste som finns är människor som inte klarar av framgång. Ni känner till typen: sexåringar som får sin teckning visad på Bolibompa och tar flera veckor på sig att nyktra till och inte längre kräva applåder för att de kan torka sig själva på toaletten.

Jonas Thente är en utmärkt kritiker. Stundom underhållande och alltid vass. Men dagens blogginlägg om Åsa är obehagligt.

En äckligare och mer självgod text har jag nog aldrig sett. För att återknyta till inledningen här ovan, så ser vi i Thente en människa som är så berusad av sin framgång att han kräver devot beundran av samtliga punkt.

Det finns en diagnos. Jag tänker inte ta upp någons tid med att sammanfatta diagnosen, men om man läser hans blogginlägg och därefter exemplen under avsnittet Causes i sammanfattningen vid länken ovan, så kan man i alla fall dra de slutsatser jag inte tänker dra här.

Om någon till äventyrs har läst Thentes djupt cyniska blogginlägg, så vill jag bara säga en sak: Att man jobbar på Sveriges viktigaste kultursida innebär inte att man inte är en skitskalle.

[Tack till Jonas Thente och Dagens Nyheters advokater.]

Åsa och Mats

På Kulturhuset just nu!

FÖR GUDS SKULL

Recensionerna av Kerstin Gustavsson Figueroas bok FÖR GUDS SKULL fortsätter att droppa in. I dag en jättefin i Göteborgs-Posten: "För Guds skull blir ett slags intimt oratorium, ett hörspel om människors öden." Sydsvenskans i förra veckan var också bra: "Boken är en ömsint och välskriven intervjubok med olika muslimer i Sverige."

Det konstiga i Sydsvenskan är att recensenten Pernilla Ouis å ena sidan funderar på om inte alla bokens "informanter borde ha anonymiserats", å den andra att det borde vara självklart att alla "muslimer också är vanliga människor". Det är något som inte stämmer här. Genom att anonymisera personer, som själva vill framträda med sina namn, pekar man ju ut dem som "De andra". Jaja, läs själva.

Något om gårdagen

Först ett grattis: Kul för Carl-Henning. Boken verkar bra.

Sen en iakttagelse: DN:s Thente har nu ägnat två dagar av sitt skrivande åt att racka ner på de "självbiografiska" romanerna och jag kan inte låta bli att tänka på det faktum att CHW:s roman (som jag ännu inte läst) springer ur hans egen erfarenhet från vården. Något han själv nämnde från Berwaldhallens scen igår kväll.

Hur hade Stundande natten emottagits om t ex Agneta Pleijel skrivit den? Jag misstänker att läsningen hade sett annorlunda, att fokus hade hamnat på författarens egna upplevelser, på ett sätt som nästan inte alls varit fallet med CHW.

Calle vann

Tror inte bara att det är vi, hela salen tömdes plötsligt på luft och känslan av fest är möjligen som den efter en god väns begravning. Men snart får vi mat.

Sverige-Danmark

På onsdag den 5 december arrangeras en rättegång i jämställdhet mellan Sverige och Danmark. Rättegången är en arrangerad debatt där Danmark har rollen som åklagare och Sverige är den åtalade parten. Debatten kommer att behandla olika perspektiv på jämställdhet och kommer att dömas av en utvald jury.

Rättegången arrangeras av Camp X, internationell samtidsteater i Danmark i samarbete med det svenska kulturnätverket PLURAL samt Riksteatern i Sverige. I det svenska debattlaget finner vi bl a Lars Einar Engström, konsult på Linqsearch, Katrine Windfeld, regissör samt Tove Leffler, författare av boken ”Könskrig”. Lars Einar Engström är även författare till böckerna ”En sexists bekännelser” och ”Sexistens karriärbok för unga kvinnor”, varav den förstnämnda nyligen har lanserats i Danmark där den har blivit mycket uppmärksammad och haft stor framgång.

Lars Einar är sedan några månader tillbaka krönikör i Jyllandsposten och menar att den arrangerade rättegången är ett välkommet initiativ. ”Det ska bli jättekul att medverka i den här debatten. Det är bra att jämställdhetsfrågan tas upp på olika nivåer och ur olika perspektiv, såväl i näringslivet som i kulturlivet. Detta skapar en bredare debatt”, säger Lars Einar.

Tid: Onsdag den 5 december kl. 20.00-22.30
Plats: Camp X Rialto, Smallegade 2, Köpenhamn

Åh, August

Känns speciellt att för en gångs skull representera den "allmänna smaken" och "brett läsvänliga boken", se DN idag. Intressant också att denna diskussion kommer upp i år när Bonniers inte har en enda nominering (jo, en halv, för det är väl en norsk bok?). Hur 21 individuella röster kan driva fram en "enormt konsesusorienterad lista" är en gåta, för är det inte precis tvärtom, att om de 21 personerna istället suttit ned runt ett bord och diskuterat fram en vinnare så hade det blivit konsensus? Nu är det 21 olika läsare som väljer sin favoritbok av sex nominerade titlar. Av samma skäl som Göran Sonnevi säljer färre böcker än Torgny Lindgren, utan att för den skull Torgny är en "bättre" författare, röstar juryn utifrån sina preferenser. Att samtliga sex böcker är tillräckligt bra för att vinna torde alla vara överens om, frågan är nu vilken som gjort starkast intryck på flest elektorer. Att det skulle vara självklart att Åsa vinner är ju löjligt, elektorerna visade med valet av Monika Fagerholm (framför Klas Östergren) att de inte är så förutsägbara. Tyvärr.

Linderborg fyra dagar kvar

På måndag blir det "gala". I dag försökre vi hålla oss flytande. Vi tryckte 15 000 ex som levererades samma dag nomineringen tillkännagavs i oktober. Drygt trettio dagar senare, har vi noll böcker att skicka ut och antalet ordrar växer för varje timme. 15 000 sålda ex på en månad, 42 000 ex hittills och frågan är om det egentligen spelar någon (ekonomisk) roll om Åsa vinner eller ej, boken lever sitt eget liv. Idag beställde jag ytterligare 30 000 ex. Hade hoppats kunna vänta tills på tisdag men vill inte stå utan (vi får dessa 30' på torsdag). Har dessutom bokat ytterligare en tryckning med leverans vecka 50 – om Åsa får priset.

Annars har jag ägnat veckan åt att rensa mejlboxen efter New York och försökt undvika att svara i telefonen. Sverker Lindström har precis varit här och diskuterat slutredigering av sin bok om OS och Kina som vi ger ut i mars. Prel. titel "Bojkott - och så nånting om Berlin 1936, Hitler och Kina idag bla bla". Mycket nytt om Kinas baksida. Allt är värre än det verkar. As always.

467 kg

467 kilo böcker på drottninggatan. Nu uppe på kontoret. Dagar man önskar att man inte var ensam på jobbet... Tack till Gun för hjälp med packningen av de lösa Taxi-böckerna i botten. Kan man sjukskriva sig för träningsvärk?

Kindle

Nu är den här: Amazons eboksläsare Kindle. Läs bloggkommentarer och kolla länkar. Kommer det att innebära något för e-boken? Nja på kort sikt. Om tio år. Absolut.

US Economy & Globalization

Var på seminarium på Brooklyn Public Library i söndags kväll, NY Times ekonomiskribent Eduardo Porter samtalade med Martin Neil Baily, tidigare senior fellow vid Brookings Institution och under 90-talet rådgivare åt Bill Clinton.

Det var en lite väl grundläggande frågeställning för att det skulle bli riktigt intressant: Är globaliseringen bra eller dålig för USA? Men jag noterade att klimatfrågan inte berördes alls, medan man däremot vid flera tillfällen talade om fackets roll. Även om Brooklyn är ett stark vänsterfäste så var det ändå lite överraskande. Bara 8 procent av arbetstagarna är anslutna men båda två efterfrågade en mer aktiv roll för facket. Det talades även en hel del om de växande klyftorna. Avregleringar och "globalisering" har frigjort mycket kapital men det har fördelats ojämlikt. Den rikaste procenten av befolkningen äger ungefär 25 procent av tillgångarna, en uppgång under de senaste 20 åren från 16 procent. I motsvarande grad har de tio fattigaste procenten sett sin andel av inkomsten sjunka. Minimilönen har sjunkit de senaste decennierna (om man räknar in inflationen) och är nu $5,85/timme.

Jag läste också i tidningen, The Post tror jag det var, att gang activity växer i förorterna igen. Den här hösten är ju lite av dystopiernas höst och jag kan inte låta bli att koppla det som nu sker till en text Joan Didion skrev om New York 1990 ("Känslosamma resor"), som är med i den samling vi ger ut i vår. Texten handlar om New York efter finanskrisen 1987, om en omtalad våldtäkt i Central Park som då tycktes säga så mycket om staden, och om en tid för inte så länge sedan då lägenheter stod outhyrda och fallfärdiga på Lexington Avenue.

Publiken bestod av ett sjuttiotal personer och kvällen påminde om en lyckad kväll på ABF. Väldigt engagerade åhörare, massvis med frågor och en positiv stämning. Inklusive den obligatoriska galningen på första raden.

Bokhandelsinnovationer #1

Svensk bokhandel krisar. Här i Brooklyn (jag bor i Park Slope i år, området min hyresvärd kallar "throw-a-stone-hit-a-writer-park-slope) finns ett gäng alternativa lådor och ännu fler Barnes & Noble. Knappast fler än i Stockholm iofs men bokhandeln på 7th Avenue erbjuder något som åtminstone Hedengrens och Söderbokhandeln borde nappa på: gratis leverans med cykelbud direkt till dörren.

Det går som många bokhandlar gör att hävda att internetlådorna stjäl kunder. Men för att stjäla tillbaka dem måste man se till sina fördelar. Hedengrens till exempel har ju ett av Sveriges största lager, centralt placerat och med fantastiska möjligheter till distribution i Stockholmsområdet. Det borde finnas en marknad för böcker med blixtsnabb leverans med bud. Amazon.com erbjuder det på Manhattan vet jag, men såväl Adlibris som Bokus har långt dit. För Akademibokhandeln och Bokia gäller ju dessutom att man har lager på ett femtiotal orter ute i landet. Något måste kunnas göras av det. Cykelbud? Varför inte.

The Web – the hottest gogo boys 7 nights a week

Var ute med Sue Sena, en av Linda Leopolds faghagvänner som är med i boken och som var över i Stockholm på releasen (se hennes blogg här bredvid), i fredags natt. Hamnade till slut på asiatiska gayklubben The Web på 58e gatan där Sues kille Sean spelar skivor och där jag misstänker att Sue avslutar många av sina kvällar. Sues kompisar som var med – tänk Bögjävlargänget – verkade mest vara det för att Sues kille jobbar där och var måttligt intresserade av såväl musik som gogodansare. Jag var dock... fascinerad. (På bilden: Sue + Hanz, som var något slags assistant manager/barchef. Killen till vänster i bild var med oss, men jag minns inte hans namn. Han var en av de skeptiska.)

Hummer

En Hummer för en tusenlapp i månaden, de första två åren! Ännu verkar inte kreditkrisen ha skördat tillräckligt med offer. Enorma skulder fortsätter att byggas upp här, såväl till låneinstituten som till miljön, trots att det är uppenbart för var och en att den amerikanska ekonomin är i gungning. Nya rapporter i tidningarna varje dag.

Hur det verkligen var

Träffade två bloggare på galan och kollade upp deras sajter nu, visade sig att det var ett helt gäng bloggare på plats som rapporterade direkt. De var inte lika tagna av stunden som jag var och skriver både roande och brutalt om tillställningen:

Levi Asher, litkicks.com
Ed Champion, edrants.com
Mary Dell, bookblog.net (som tagit uslare bilder än jag)
Sarah Weinman, sarahweinman.com
Jason Boog, thepublishingspot.com

VT2008

Vill inte pressa bort Richards NY-namedroppinginlägg, men ändå. Här är vårens böcker i form av en SvB-annons. Det går säkert att klicka på bilden för att se den lite större.

The Paris Review

Käkade lunch med Matt Weiland idag. Vi lärde känna varandra när jag praktiserade på New Press för snart tio år sedan. Vår vänskap fördjupades 2001 då Matt och hans fru Gina kom besök. Jag mötte dem sent på eftermiddagen den elfte september i Stockholm. De hade lämnat New York den tionde september på kvällen, mellanlandat i Amsterdam utan tid att uppfatta vad som utspelade sig på tv-skärmarna på Schiphol och vi spenderade en stor del av deras tid i Stockholm framför tv:n.

Matt är sedan någon månad deputy editor på The Paris Review. Fram tills i somras var han på Granta i London. Chefred på TPR är Philip Gourevitch, författare till den helt makalösa boken om Rwanda vars titel var den främsta inspirationen till Andreas Malms monstertitel.

Gourevitchs bok heter: We wish to inform you that tomorrow we will be killed with our families.
Malms heter ju: Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent.

Tycker nog att Gourevitchs är ett par snäpp vassare, men Malms är inte så dum den heller.

Matt berättade om tidningen och allt han håller på med. Utöver heltidsjobbet på TPR gör han böcker (det var han som tillsammans med Sean Wilsey gjorde Thinking fan's guide to the world cup, till fotbolls-vm i Tyskland) och frilansar som kritiker i bland annat New York Times. Läs hans text i New York Observer om gårdagens vinnare i den skönlitterära kategorin, Denis Johnson.

The Paris Review drivs precis som Arenagruppen som ideell förening och startades av ett gäng amerikaner (Harold L. Humes, Peter Matthiessen och George Plimpton) i Paris 1953. Upplagan är 15 000 ex och den utkommer en gång per kvartal. Totalt arbetar ett tiotal personer på tidningen, som är inriktad på skönlitterärt skrivande. Varje nummer innehåller två intervjuer om konsten att skriva (en poet och en romanförfattare), samt ett antal berättelser, dikter och ett bildtema. Särskilt intervjuerna är fantastiska. I det senaste numret är David Grossman intervjuad. Jag har aldrig läst något av honom men blev väldigt sugen.

(Bilden ovan är gjord av Andy Warhol och är en i en serie tryck som kända konstnärer gjort för att stödja tidningen.)

National Book Awards 2007. Rolig fest. Usla bilder.

Mina bilder blev verkligen verkligen usla. T o m sämre än vanligt. Den här bloggaren lyckades något bättre (väldigt initierad blogg för övrigt. Bilder och kommentarer om gårdagen utspridda så scrolla.)
Michael Cunningham, författare till The Hours bland annat, överräcker medaljen till Joan Didion. Vem som är vem och vad som är vad är inte lätt att se men vi befinner oss i ett enormt rum på sjunde våningen på Marriott Marquis Times Square.
Närmast kameran, skrattande, sitter Cecile Barendsma, foreign rightsagent på Janklow & Nesbit, bredvid Cecile sitter pojkvännen till en författare - vars namn jag just ni inte kan komma på – som befinner sig utanför bild, bredvid honom sitter Joan Didions redaktör, bakom henne som en skugga (på väg bort från bordet bakom vårt) "skymtar" Toni Morrison och mannen längst till höger i bild är Eric Simonoff som är kollega till Cecile.
Dinaw Mengestu och hans agent PJ Mark. Dinaw känner Sarah (som jobbar på The New Press) och var en av årets "Five under 35" som lyfts fram som ett komplement till det riktiga priset. Jag ska träffa PJ på måndag. Dinaw är född i Etiopien men kom till USA som tvååring. Boken utspelar sig i migrantmiljö i Washinton DC. Har inte läst den ännu, men enligt agenten (!) är den bra.Tysk förlagschef (Ullsteingruppen) och kollegorna Cullen Stanley och Cecile.Joan Didion.

Skilda världar

Ok. Jag sitter ensam på kontoret. Ingen tackar mig för det. Jag har tråkigt. Nu är det dags för en kopp kaffe.

National book award

Ok. Jag sitter bredvid Joan. I sitt tacktal nämner hon sitt svenska förlag. I min ficka har jag talet. Vi har trevligt. Nu är det dags för dessert.

Ophelia på besök

I dag kom Ophelias resa till kontoret. Huvudpersonen och medförfattaren Ophelia Haanyama Ørum kom förbi direkt och hämtade några ex. Agneta Larsson är mammaledig i Bagarmossen, men böcker är på väg till henne också. Boken ska släppas i samband med Internationella aidsdagen, 1 december, så nu gäller det att få ut boken till medierna.

Night Haunts

Svårt jetlaggad tog jag mig ändå till Lolita Bar på Broome street. Hade bestämt träff med Matt (min vän från New Press-tiden, som ni som läste rapporten från förra årets resa vet) där och träffade även Sarah Fan som fortfarande är kvar på New Press. Matt är numera redaktör på ärevördiga The Paris Review. Mer om den senare.

I alla fall: Sukhdev Sandhu berättade om boken - som handlar om Londons nattliga liv (läses ej nöjesliv) - och verkar lysande. Ursprungligen utgiven i UK, i USA är det Verso som ger ut den. Tillställningen lagom upphetsande, lagom professionell och precis så som releaser brukar vara även i Sverige. Lite alkohol, några vänner, en skön bar och en glad författare. Kanske 50 pers i lokalen (källaren) och tre pers från Verso som sålde böcker för $15 exet.

Sukhdev älskar Jens Lekman och kommer till Stockholm för att jobba i mitten av december. Ska försöka få ihop nåt slags program med honom.

Sopranoland

På väg från Newark. Nu ska jag hämta tuxedo o ikväll blir det ev boksläppfest. Men först till lgh i Brooklyn.

Om marknaden får bestämma (Krönika, SvB 18/07)

Jakob lägger handen på Morten Ramslands Hundehoved och konstaterar att hade marknaden fått bestämma hade boken inte ens blivit utgiven. Det är inget sensationellt påstående egentligen, de allra flesta böcker som ges ut – såväl i Danmark som i Sverige – har marknaden inget intresse av, men eftersom Ramslands prisbelönta bok, enligt Jakob Malling Lambert, förläggare på Rosinante, har sålt i 110 000 exemplar bara i Danmark går det inte bara att låta ett sådant uttalande passera.

Vi inbillar oss ibland att vi förstår varför en bok säljer. Oftast är analyserna som skarpast efter att boken har blivit en succé. Det har förstås sina skäl. Det huvudsakliga att vi i själva verket inte har en aning.

Försöker man koka ner en topplista i dess minsta gemensamma beståndsdelar märker man ganska snart att det inte blir några gemensamma beståndsdelar kvar. Ok, deckare verkar sälja. Men långt ifrån alla deckare säljer. Och det går varken att säga att de platta och schablonartade deckarna säljer varken mer eller mindre än de sammansatta och mer litterärt avancerade. Dessutom slår ju de allra flesta deckarförfattarna faktiskt inte igenom.

Det är en sammansättning av omständigheter som gör att en författare och en bok blir en framgång. Anledningarna slutar inte vid boken och förlaget och bokbranschen, utan berör abstrakta saker bortom kontroll för oss alla. Ett tillfälligheternas spel.

Alla som jobbar med böcker vet att det förhåller sig på detta sätt. Eller har åtminstone vetat det. Sedan ett par år har jag noterat att allt fler plötsligt inbillar sig att de vet. Ett tänkande har börjat sprida sig, en slags inbillningssjuka om att succén är skapad av mänsklig hand.

En person som inbillar sig att hon vet vad som säljer kommer att upprepa sig. En person som inbillar sig att hon vet vad som säljer kommer att frenetiskt söka minsta gemensamma nämnare och jaga det till synes lättsålda. En person som inbillar sig att hon vet vad som säljer kommer att vara helt fokuserad på den produkt som ska säljas och inte vägen dit.
För en person som inbillar sig, är vägen ett nödvändigt ont.

Jag märker det på mig själv, på mitt sätt att tänka trots att jag arbetar på ett litet förlag. Det där sättet att betrakta en titel med agentens, säljarens, pr-byråns, marknadsförarens ögon. Som en vara på väg ut på en marknad. Makten håller på att flyttas från förläggarna till dem som står i förbindelse med marknaden.

Hundehoved trycktes i ett par tusen exemplar. När boken släpptes hade förlaget totalt skickat 200 exemplar till handeln. Hade någon inte gjort sitt jobb ordentligt och på rätt sätt sålt in boken? Eller var det helt enkelt omöjligt att förutse framgången?

Det säljmaskineri som alltmer tar över våra samtal, är kanske inte längre en drivande kraft i försäljningen, utan en grindvakt mot de överraskande succérna. Den typ av genomslag som gör bokbranschen unik och, till skillnad från musik- och filmbranschen i Sverige, blomstrande. Både kreativt och ekonomiskt.

Lunch

Käkade lunch med Anna-Maria Sörberg igår. Hon jobbar på en superintressant bok om hivmän (och är redan prisbelönad för ett utdrag som publicerats i RE:PUBLIC SERVICE) som vi släpper nästa höst om allt går som det ska. Vi åt thaimat på Orkidé.

Idag var jag på Strix med Eva Gedin. Jag var skyldig henne en lunch sedan i våras. Vi ägnade oss lite allmänt hyllande av våra respektive verksamheter och berömde varandras förträfflighet som förläggare. Det var alltså en rätt angenäm lunch.

Det är intressant att konstatera att vi trots att vi har så olika förutsättningar, brottas med ungefär samma problem. Hur hantera författarnas förväntningar och hur bäst ta sig an marknaden – i hennes fall representerad av folk inom förlaget och i mitt fall den direkta kontakten med återförsäljarna – till exempel.

Vi hade båda två också noterat att Svensk Bokhandel lyckades få in en bonniervinkling på sin nyhet om Augustprisnomineringarna. Det var rätt styvt gjort ett år som detta, då småförlag och Norstedts totalt dominerar. Kanske ville redaktionen muntra upp Eva Bonnier et al på Sveavägen.

Istanbul, Europas huvudstad

Fyra dagar senare. Jag trodde Turkiet var lite backwards, en smula islamofundamentalistiskt och tortyrtätt. Inget stämmer. Allt är snack. Res hit. Istanbul är coolare än Barcelona och Berlin, här finns ett tjugotal nationella dagstidningar och fler oberoende förlag än någon annanstans i hela världen. Jag tänker på Lintons tuggande om Buenos Aires och Bogota och det är läckert, men Istanbul är så nära. Det går ju t o m att åka TÅG hit. Buenos Aires är en håla i jämförelse och Stockholm är som alltid... bara ängsligt. 15 miljoner pers. Igår tog några av oss (inte jag dock som satt med säljtexter till Svensk bokhandel med Alo o Steff) en tur ut till den förort där Nisha är född. Den ligger vid flygplatsen och där bor 4,5 miljoner människor...

Turkiet måste med i EU. Vi behöver Turkiet mer än Turkiet behöver oss. Fortfarande finns problem, men såväl vänsterjournalister, som vänsterförläggare och statsvetare är positiva till de senaste årens utveckling – både ekonomiskt och ur rättighetssynpunkt. Det stora hotet just nu är islamofobin. Visst, företrädarna för styrande AKP är muslimer, men inställningen är att det är mindre sannolikt att Turkiet ska bli ett land styrt under sharialagar än att Skåne ska utropas självständigt under brun flagg.

Hemma firar Andreas Malm stora triumfer har jag noterat på nätet. Boken är som jag tjatat om sen i våras den viktigast du kan läsa i år. Kul att Expressen, Dagens Nyheter mm håller med. Jag har dock sjukt svårt att leva med min egen dubbelmoral. Samtidigt som boken släpps flyger jag till Turkiet och nästa tisdag ska jag ju fira Joan Didion i New York. Jag tar inte båten...

Ny affärsidé

Nästa satsning från Arenagruppen?

Faghagaktuellt

Har ryktas om Schenströmaffärens atlaskoppling i ett par dagar. Läs t ex Virtanenbloggen. Vem gör storyn? Linda möter Ulrica.

Istanbul, Metis förlag

Jag ligger på hotellet och dricker cola och försöker hitta nåt skoj på turkisk tv. Alo och Stefan har övergivit mig. Vi har precis varit på möte på förlaget Metis, och träffat den turkiska förläggaren Müge Gürsoy Sökmen och redaktören Basak Ertür. Båda två var helt fantastiska. Engagerade, vassa och ger ut otroliga böcker.

Metis startades av ett gäng politiskt aktiva studenter, Müge pluggade "mechanical engineering", efter statskuppen 1982, som en hobby. Sedan dess har förlaget publicerat över 800 titlar. Både skön- och facklitteratur. På deras lista finns teoretiker som Butler, Barthes, Sennett, Adorno, Zizek och Said, och svenska författarna Vallgren och Mankell.

I Turkiet finns flest oberoende förlag i hela världen, över 600 stycken, och på gatan där hotellet ligger finns ett tiotal boklådor.

Vid halv åtta ska vi till svenska konsulatet på cocktail (hmm, fick sms nu, Alo och Stefan är redan där. Det var tydligen jag som smet iväg från dem), sen blir det förhoppningsvis en galen natt i Beyoglu med Devrim vid rodret.

(Hela Arenagruppen är på studieresa tills på onsdag. Ska träffa en massa skojiga typer och lära oss mer om Turkiet. Hade ett första möte med Ingemar Karlsson, generalkonsul och författare, tidigare idag.)

Flygel på Faghag

Underhållning på onsdagens Faghag-släpp. Nick vid flygeln, bakom honom Sue som kommit från New York (se hennes blogg i listan här bredvid), Helena som också är med i boken och så Linda med en enorm blombukett i famnen.

Snart, snart, klart

Nu börjar Ophelias resa bli klar för tryckeriet. Det känns fint. Omslaget mycket nära. I inlagan ska "bara" korren föras in i. Något för Conny att bita tag i i morgon. Den som hittar något korrfel på omslaget ovan vinner ett ex av boken. Maila mig, eller skriv ett inlägg.

Signering

Håller på för fullt med sista korret av Ophelias resa som egentligen skulle varit skickad för flera, flera dagar sen. Därför: hinner inte skriva mer än såhär: det var release av Andreas Malms bok i går. Det var mycket folk. Trevligt. Andreas fick signera. Bilden är tagen av Bella Frank. Tack för det! Nu måste jag jobba vidare. (Richard, lägg till namnen på dem som inte är Andreas, jag har skamligt dåligt namnminne.)

Rosinante

Har precis kommit från ett möte på Rosinante med förläggaren Jakob Malling Lambert. De är intresserade av att ge ut Åsa Linderborgs bok i Danmark. Jag jobbar från Malmö ett par dagar och passade på att hälsa på. Vi gjorde en del intressanta iakttagelser som jag tänkte jag skulle blogga om men i inkorgen låg ett mejl från SvB:s Lasse Winkler med en tidplan för kommande krönikor och jag har deadline på onsdag (strålande framförhållning!) så ev måste jag hålla på dessa. Ni får köpa SvB nr 18 för att ta del av våra djupsinnigheter.

Rosinante ger i alla fall ut Peter Høeg, Liza Marklund och har precis förvärvat rättigheterna till Mara Lees senaste bok. En rolig grej var att även Jakob har praktiserat på The New Press. Han var där två år innan jag. Nu ska jag ta tåget till Malmö och gå på premiären av On three på Palladium.

Tack

Blir man nominerad till Augustpriset ingår att man tillåter att förlaget bjuder på finmiddag på förlagets bekostnad (för pengar som ju i själva verket är författarens förtjänst). Tack Åsa (som står bakom kameran).

Åsa och August

Åsa nominerad. Känns lite konstigt att säga det, men min första känsla var inte lycka utan lättnad. Alla har varit så övertygade om att boken ska nomineras att det nästan varit jobbigt att bära på.

Presskonferensen var rapp och välorganiserad. Lunchen ok. Gott te från Terådet (de sponsrar Augustpriset och jag vill förstås bidra med lite uppmärksamhet till deras viktiga arbete. Jag drack ett urgott vitt te.)

Jag och Åsa ägnade söndagen åt att smsbomba varandra m tips på övriga nominerade (vi visste redan för ett par dagar sedan att Åsa skulle nomineras): den enda vi hade spikat var Torgny Lindgren. Vi nämnde Daniel Sjölin också men var tveksamma. Vi trodde att Klas Östergren var given. Andra på långa listan: Mara Lee, Hans Gunnarsson, Marie Hermansson, Niklas Rådström, Anders Paulrud, Cilla Naumann och Eva Runefelt. Skönt att vi var så fel ute.

Följande böcker har nominerats till Årets svenska skönlitterära bok:

Har någon sett mig någon annanstans? av Beate Grimsrud (Albert Bonniers Förlag)
Mig äger ingen av Åsa Linderborg (Bokförlaget Atlas)
Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren (Norstedts Förlag)
Synopsis av Ulf Karl Olov Nilsson (Symposion)
Världens sista roman av Daniel Sjölin (Norstedts Förlag)
Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark (Norstedts Förlag)

Och de sex nominerade titlarna till Årets svenska fackbok är:

Herrarna i skogen av Kerstin Ekman (Albert Bonniers Förlag)
Med livet som insats av Bengt Jangfeldt (Wahlström & Widstrand)
Lärarna av Hans Lagerberg (Ordfront Förlag)
Djävulssonaten av Ola Larsmo (Albert Bonniers Förlag)
Den svenska kakelugnen av Susanna Scherman och Michael Perlmutter (Wahlström & Widstrand)
Fågelliv av Staffan Ulfstrand (Ellerströms)

Fackboksnomineringarna känns som det näst största glädjeämnet idag. Fyra titlar som kan benämnas sakprosa och ett betydligt mer samhällstillvänt fokus på listan än någonsin tidigare. Och bra att Bonniers fick några nomineringar i klassen, innebär att det nog blir mer fokus än vanligt på fackböckerna. Förhoppningsvis betyder det en statushöjning av priset.

Och så förstås: Grattis till Norstedts!

Åsa nominerad!

Mig äger ingen nominerad till "Årets svenska skönlitterära bok". Åsa Linderborg till vänster. Kolla konkurrensen och övriga klasser här!

August

Snart avslöjas nomineringarna till Augustpriset.

Könskrigsmingel

Sjukt mycket folk som vill läsa en antologi.

Snabbtryckt

Andreas Malms senaste kom från tryck i går. Efter visst strul från oss och snabbt jobb av Scandbook. 368 välfyllda sidor. Recdag 2 november.

Ännu mer könskrig

I Gomorron Sverige i morse. Klicka här (Könskriget börjar ca 4.58 in i sändningen). Dessutom stor intervju med Tove Leffler i Svenska Dagbladet, finns här. Glöm inte heller att kolla in Könskrigsbloggen.

Joan Didion, förordet

Fick precis Joan Didions nyskrivna förord i mejlen. Antologin med hennes artiklar/essäer/reportage kommer i vår. Ett smakprov ur förordet:

"This was what writing seemed to me then, a job of work done under pressure, a craft, but a craft that gave me inexplicable pleasure. It still does. Most of the pieces collected here, which were chosen not because they have any narrative relationship to one another but simply because for one reason or another I remember writing them as a satisfying experience, got produced under similarly crash circumstances. I remember trying to finish “Some Dreamers of the Golden Dream” in 1966 in order to pay our rent, which seemed at the time a daunting sum but was actually only (almost inconceivably, for a three-bedroom house on forty acres of oceanfront in Los Angeles County) $400 a month. I remember being consumed by anxiety on the day I went back to San Bernardino to check “Some Dreamers of the Golden Dream” against the transcript of the trial it describes, not because I doubted my own accuracy (although I did, I always did, I always do, I never sleep the night a piece closes, I get up and recheck it) but because we had a three-week-old baby and the day in San Bernardino was the first time she had been left with someone other than us."

Könskrig på ABF!

I morgon klockan 18.00 på ABF (Sveavägen 41) blir det snack om Könskrig. Tove Leffler, Maja Karlsson och Kalle Haglund berättar om boken och varför den behövs.

Tisdag 16 oktober kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 • Entré 50 kr

... Och på onsdag är det releasefest på Pappa Ray Ray/Morfar Ginko. Från 19.00 typ.

Henrys blogg

Hittade den australiensiske förläggaren Henry Rosenblooms blogg av en slump. Välformulerat och intressant om upplagor och andra problematiska överväganden vi alla brottas med.

Please don't hate me

Dear Richard,

As you know, Joan Didion will be honored this year at the National Book Awards. We [agenten] are taking a table and would like you to join us for the dinner and ceremony on November 14th. Here are the details:

National Book Awards
Marriott Marquis Hotel
Reception 6:30
Ceremony 7:30

Joan will sit at our table, and we expect one or two other European editors of THE YEAR OF MAGICAL THINKING to join as well.

Please let me know at your earliest convenience if you would like to come.
Best wishes,
C.

Shampoo Rising

Sitter hemma och läser korr. Är i slutfasen (borde ha varit klar för länge sen men efter bokmässan hela Malmdebaclet) av Sassen. Lysande och oerhört intressant, ger nya verktyg att förstå genomgripande samhällsförändringar (som globaliseringen) men inte årets mest lättlästa direkt, även om översättningen är fantastisk (Henrik Gundenäs).

Tog en paus i läsandet med en banan, ett glas sodastreamat vatten och en lysande text om roller/offentlighet, om Schulman och Daniel Sjölins bok på Shampoo Rising.

Jag var rätt skeptisk till Sjölins roman Personliga pronomen från härom året, har iofs bara börjat läsa Världens sista roman, men tycker att den är riktigt vass. Med tanke på allt som debatterats under året en het kandidat till Priset.

Mer Könskrig

Rond i P3 alldeles nyss!

Könskrig

Expressen ägnar visst utrymme åt Könskrig idag. Tack för det. (Missa inte kommentarerna, de är obetalbara.)

Bokkopp

Sitter och kollar det sista i monster-pdf:en från Scandbook (se Richards tidigare postningar). Bara några småsaker kvar. Det som egentligen var klart har tagit hela veckan i anspråk (mest väntan). Men nu ÄR det klart. I princip. För att öka modet bjuder jag på en bild på världens snyggaste kaffekopp.

18.14

Enligt en utskrift från Islamicity.com som Mohammad Jawad hade med sig var det fritt fram att äta redan 18.14, inte 18.22 som jag skrev tidigare. Trots att vi diskuterat tidpunkt för minglet för att få det att funka med Ramadan lyckades jag med le grand faux-pas genom att inleda samtalet med Mohammad, klockan 17.59, med att fråga om han ville ha något att dricka.

Annars avlöpte allt enligt plan. Sju av de medverkande dök upp, bland dem Adile som jobbar som elektriker (installerar larm i Gallerian idag, så om ni ser en cool tjej i slöja och en rulle elkabel över axeln, hälsa från mig)och Bashir som är rektor på Al-Azharskolan i Bromma.

Datahaveri och mingel

Dagen började med att Jesper ringde och berättade att det inte bara var något kretskort som pajat i datorn utan att hela hårddisken eventuellt brunnit. Inget samtalet hade kunnat vara lika jobbigt att få. (Bortsett möjligen från dödsfall i familjen.) Hela dagen har jag och Stefan jagat gamla pdf:er och utifrån dessa lyckats pussla ihop en inlaga som är korrekt. Nu ska bara tryckeriet föra in slutkorret (Scandbook tycker att det ska bli jättekul!) sen är we ready to go.

Om en stund är det muslimskt mingel här på kontoret: boken För guds skull presenteras av författaren Kerstin Gustafsson Figueroa, ett dussin muslimer (som är med i boken) kommer hit och vi bjuder på dadlar, kanelbullar och varma drycker. Men först klockan 18.22, det är ju Ramadan.

Jesper

Det här Jesper Weithz vars dator just brunnit upp. Enligt Macoteket kan de antagligen rädda filerna. Därför ler Jesper. Trots att han har feber, småäter Sobril och borde ligga till sängs. Vi bjöd på lunch för att hålla honom vid liv. Vietnamesiskt på Luntmakargatan. Även de hade f ö en lågstadieelev i tjänst. Borde Skolverket kontaktas?

Okreativt kaos

Barnarbete pågår. Blivande könskrigare från en lågstadieskola i Österåker skolkar för att kunna hjälpa oss med pressutskicket av Könskrig.

Datorn i vilken Andreas Malms bok – som skulle skickats till tryck idag – produceras har precis brunnit och befinner sig nu på Macoteket. Tajmingen kunde varit bättre.

Puls: 97
Blodtryck: 140/90
Lunch: Om tio minuter

Enough.

Idag skickar vi Andreas Malms klimatbok DET ÄR VÅR BESTÄMDA UPPFATTNING ATT OM INGENTING GÖRS NU KOMMER DET ATT VARA FÖR SENT till tryck. För att betona dagens betydelse har såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet klimatfrågan på respektive förstasidor. Ord som "skred" och "ras" förekommer i rubrikerna. Efter bokens publicering kommer det att vara allt vi talar om.

Naturen är inget urverk. Utvecklingen rör sig inte gradvis, i maklig evolution till helhetens bästa. Tvärtom kännetecknas livet på jorden av tvära kast, eruptioner och språng. Glöm Descartes. Omvärdera Darwin. Läs Malm.

Boken kommer från tryck redan nästa vecka. Första recensionsdag runt den 20 oktober, men den kommer att finnas tillgänglig för gratis nedladdning som ebok via elib och till försäljning på internetlådorna redan inom ett par dagar. Mer info följer.

Deluxe

Halv special, den enda värdiga avslutningen på en bokmässehelg i Göteborg.

Inget trams

Klara. Nu till X2000.

Rivning

Full fart.

Kiviks mässa

Drygt en timma kvar.

Atlasläsare

En av Göteborgs bästa Glenn med årets upplaga av goda nyheter.